Plantago

Plantago L., groblad (rättare grodblad, af Isl. græða, läka), bot., farmak., ett slägte af örter, bildande en egen nat. fam., Plantagineae Juss., och hörande till kl. Tetrandria L. Slägtets kännemärken äro anförda under Plantagineae, hvartill kan läggas, att blommorna äro tvåkönade och sitta i ax eller hufvud till skilnad från det till samma familj hörande slägtet Litorella Berg., hvars blommor äro enkönade och sitta ensamma eller 2 tillsammans. I Sverige finnas 6 arter. P. major L. har långt ax med kort skaft och bredt äggrunda blad, hvilka äro de egentliga »grobladen» l. läkebladen, läkelsebladen, eftersom de ofta af allmogen användas till förbindning af sårnader. Frukterna af denna art äro omtyckta af burfoglar. P. media L., kämpar, slåsskämpar, har kortare ax med långt skaft. Barn bruka »kämpa» med dessa ax, i det de försöka turvis slå af hvarandras »kämpar», d. v. s. genom slag med en »kämpe» söka skilja axet från skaftet hos motpartens »kämpe». P. lanceolata L., spetsgroblad, har lansettlika blad samt det långskaftade axet mycket kort och rundadt såsom ett hufvud. På hafsstränder växer P. maritima L., som har köttiga, smalt jämnbreda, rännformiga blad, hvilka under namnet sutt användas stufvade såsom en värderad rätt i nordvestra Jylland. Af slägtet finnas många andra arter, bland dem en grupp med greniga blomställningar. Af dessa är en art, P. Psyllium L., i södra Europa, bekant för sina svartbruna, plattryckta, glänsande frön, loppfrön (Semina Psyllii), till utseendet snarlika insekten, hvars namn de erhållit. De innehålla ymnigt växtslem och voro förr officinella i Sverige. O. T. S.