Plåster

Plåster (Lat. emplastrum), farmak., ett i köld mer eller mindre hårdt, i värme mjuknande, segt läkemedel för utvärtes bruk, erhålles antingen genom kokning af blyoxid med någon olja eller genom sammansmältning af harts, vax, fett med andra ämnen af oorganiskt eller organiskt ursprung. Det enklaste plåstret i Sv. farmakopén är blyoxideller blyplåstret (empl. oxidi plumbici), som man bereder genom att under ständig omrörning koka 1 del pulveriserad blyoxid med 2 delar olivolja, tills blandningen får plåstermassas fasthet. Denna massa är då ett slags blyoleat, eller en förening mellan blyoxiden och oljans feta syror. Detta blyplåster utgör liksom grunden eller »basis» till flere andra plåsterberedningar (tvålplåster, häftplåster, odörtplåster, gummiplåster m. fl.), i hvilka jämte blyplåstret ingå olika slag af andra ämnen. I de vanliga vax- och hartsplåstren ingår icke blyplåster. Plåster användas utbredda på tunnt skinn eller tätare tyg till förbindning af sår, uppmjukande af svullnader, befordrande af bölders »mognande», retning af huden och stillande af smärtor (nevralgier) genom inblandning af narkotiska ämnen i plåstret o. s. v. Ett plåster å ett sår skyddar i viss mån mot invandring af bakterier ur luften och bidrager sålunda till läkningen, men »läker» icke omedelbart, såsom allmänheten ofta tror. O. T. S.