Plåt

Plåt kallar man smidiga metaller, sedan de blifvit utsmidda eller utvalsade till mer eller mindre tunna skifvor eller i allmänhet till sådana dimensioner, att längden och bredden äro betydligt förherskande öfver tjockleken. Plåt kan framställas af alla smidiga metaller. Allmännast i användning är emellertid jernplåten, hvilken tillverkas i en mängd olika dimensioner och erhåller olika benämningar efter de ändamål, för hvilka den skall användas, såsom pansarplåt, fartygsplåt, ångpanneplåt, saltpanneplåt, takplåt o. s. v. Äfven genom efterföljande behandlingar af den färdiga plåten erhåller denna särskilda benämningar, såsom galvaniserad plåt, då den öfverdrages med en hinna af zink, bleck l. hvitbleck, då den belägges med ett lager af tenn. Äfven nyttjas benämningen bleck ofta om de i allmänhet små plåtdimerisioner af ädlare metaller, som användas till hvarjehanda finare manufakturering. Ytterst tunnt bleck af guld och mässing kallas äkta och oäkta bladguld, af silfver och tenn silfverfolium och tennfolium. -- Plåt framställes numera mycket sällan med hammare, utan i allmänhet med valsverk, i hvilka mycket större noggranhet i dimensioner och beskaffenhet kan uppnås. Jernplåt införes under valsarna vid hög temperatur och är i allmänhet ännu tämligen varm, då valsningen slutar. Zink valsas vid omkr. + 150° C. temperatur. Andra melaller valsas vanligen kalla, men man måste emellanåt glödga dem för att förtaga de spänningar, som uppkomma i metallen genom valsningen och göra den skör. Sådan glödgning kan emellertid ej företagas och är ej häller behöflig för de mycket mjuka och lättsmälta metallerna bly och tenn. Endast för det slutliga förfärdigandet af de ytterst tunna bleckdimensionerna af vissa metaller, bladguld o. s. v., begagnas hammare (s. k. guldslageri). Jfr Pläter. C. A. D.