Plimsoll-lagen

Plimsoll-lagen. I England, liksom mångenstädes, hade länge den åsigt varit rådande, att en sjöman, som mönstras å ett fartyg, sjelf eger att bedöma fartygets sjöduglighet och den risk han å detsamma löper. Mot detta förhållande uppträdde 1870 i engelska parlamentet Samuel Plimsoll, representant för staden Derby. Han var kolhandlare och hade under sin verksamhet upptäckt huru sjöodugliga många skepp voro samt fordrade nu, att en sträng kontroll skulle införas öfver dem, och att intet fartyg skulle tillåtas gå till sjös, utan att vara besigtigadt af kompetent person. I början rönte hans förslag åtskilligt motstånd. För att väcka mera allmänt intresse för sina åsigter utgaf han 1873 en bok med titeln »Our seamen», som väckte stor uppmärksamhet, och efter hand ingick äfven regeringen på hans förslag. Under tiden hade han dock hårda strider att utkämpa i parlamentet och åstadkom till följd af sitt energiska och kanske något häftiga uppträdande mycken uppståndelse såväl inom denna församling som i hela England. Resultaten af hans ifriga bemödanden blefvo emellertid »The merchant shipping act» af d. 15 Aug. 1876 och The Board of trade's »Instructions to surveyors of ships». Enligt dessa lagar och författningar, som man och man emellan kallades »Plimsoll-lagen», har det blifvit föreskrifvet, att hvar och en, som sänder eller försöker sända ett britiskt skepp till sjös i sådant tillstånd, att personers lif derigenom sannolikt sättas i fara, skall anses skyldig till brott, så vida han ej kan visa. att han vidtagit alla mått och steg för att göra fartyget sjodugligt. Detta gäller såväl redare som befälhafvare. The Board of trade håller särskilda tjenstemän, som skola vaka öfver fartygens sjöduglighet. Dessa ega förhindra fartyg att gå till sjös, om de finna dem bristfälliga i ett eller annat afseende eller för tungt lastade etc. Äfven besättningen på ett fartyg eger påkalla dylik undersökning, och detta gäller såväl engelska som utländska fartyg i britisk hamn. L. H.