Poeta laureatus, Lat., »lagerkrönt skald», hofskald. Sedvänjan att vid offentliga fester bekransa skalder med lager öfvergick från de grekiska nationalspelen till romarna och återupptogs för en tid af de tyske kejsarna på 1100-talet samt uti Italien på 1200-talet. Petrarcas lagerkröning på Kapitolium är ryktbar. Maximilian I krönte Ulrich von Hutten, men förringade sedermera värdet af detta slags utmärkelse genom att låta äfven hofpfalzgrefvarna utdela den. Bland lagerkrönta skalder af större betydenhet märkes Opitz. I Frankrike utdelades åt poeter titeln »kunglig skald» (poeta regius), tills Franska akademien instiftades. Den förste poet-laureate [poit låriet] i England våren John Key, under Edvard IV (d. 1483), och värdigheten har derstädes bibehållit sig till närvarande tid. Innehafvaren tillhör regentens hofstat och uppbär en mindre årslön. Fordom (till Georg III:s senare regeringsår) var han pligtig att dikta ett ode till hvarje konungens födelsedag samt besjunga nationella segrar. Värdigheten har innehafts af bl. a. Ben Jonson, Dryden, Colley Cibber, Th. Warton, Southey, Wordsworth och (sedan 1850) Tennyson.
Nordisk familjebok · första upplagan
Poeta laureatus
Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1431–1432 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗