Pol

Pol, Wincenty, polsk författare, en bland den polska romantikens sista representanter på inhemsk botten, f. 1807 i Lublin, inhemtade i sitt föräldrahem i Lemberg grundlig kännedom om polsk och tysk literatur, blef 1830 lektor i tyska vid universitetet i Vilna, deltog i polska upproret och vistades derefter en tid i Dresden. P:s första diktsamling, Piesni Janusza (Paris 1833), förvärfvade, med sin plastiska form och det oförvägna stridsmod, som deri framträdde, författaren genast ett betydande namn. Senare egnade han sig med ifver åt geografiska och etnografiska forskningar. Han studerade »goralerna» i Tatrabergen och lefde någon tid, för att undgå den österrikiska polisen, på ett grefve Krasicki tillhörigt aflägset gods. Från denna tid förskrifva sig hans ypperliga »bilder ur lifvet och från en resa» (Obrazy zycia i podrozy, tr. 1847). Mest populärt af hans arbeten är »Sången om vårt land», en tämligen långdragen poetisk beskrifning af land och folk. 1849 blef P. professor i geografi vid universitetet i Krakov, men förlorade sin plats redan 1853. Obehagliga erfarenheter i beröring med folket gjorde rätt snart slut på hans liberala och demokratiska ansatser; han blef konservativ och aristokrat. I sina poetiska berättelser -- Gaweda szlachecka, d. v. s. »adligt samspråk», heter den nya, af P. införda genren -- idealiserar han den polska adelns sjelfsvåld och sjelfviskhet samt den gamla ordningen i det hela, så i trilogien Benedikt Winnickis memoarer (1840--53), Mohort (1855) och en hel rad af senare arbeten, med alltmera retrograd riktning. P. var för öfrigt en af de få polske panslavisterna. Naturligtvis tänkte han sig den slaviska helstaten som katolsk under polsk ledning. Mot slutet af sitt lif blef han blind. P. afled i Krakov 1872. Hans samlade arbeten, Dziela, äro utgifna i Lemberg i 8 band, 1875--77. Lll.