Potter

Potter, Paulus, holländsk målare, f. i Enkhuizen 1625, d. i Amsterdam 1654, var lärjunge af sin fader, Pieter P. (f. 1587 ?, lefde ännu på 1650-talet), samt af Jacob de Wet från Haarlem. Han var verksam i Delft, i hvars Lukasgille han upptogs 1646, i Haag, der han vardt medlem af gillet 1649, och i Amsterdam, dit han flyttade 1653. P. målade landskap från sitt fosterlands flacka och låglända ängder med staffage af djur, framförallt nötkreatur, tjurar och kor, hvilka ingen framställt som han. Det egendomliga hos honom är, att han på det utomordentligaste genomför och fulländar detaljen utan att derför tillintetgöra helheten i intrycket hos sina taflor. I början af sin nära tioåriga bana var han ännu något torr i föredraget, men han höjde sig, oaktadt sorgfälligheten, till en allt friare och mästerligare framställning. Hans äldsta bilder äro från 1644, och de ega den nämnda, litet torra karakteren. Men 1646 har han redan öfvervunnit detta (Bönder med husdjur; i München), och 1647 framträder han som färdig mästare. Från detta år härstammar nämligen främst den berömda Tjuren i kroppsstorlek (i Haags museum), framställd med oerhördt lif och sanning, men öfverdrifvet beundrad och i alla händelser mycket underlägsen hans framställningar i mindre skala. Hans öfriga arbeten från samma år utmärka sig för samma noggranna utarbetning, såsom Mjölkflickan (i Six' samling i Amsterdam), De bägge hästarna (i Louvre) m. fl. Under de följande åren växer hans förmåga alltmera, och af arbeten från den tiden må anföras Kon som speglar sig (1648; i Haag), Kor på en höjd (s. å., i Köpenhamn), Pissande kon (1649; i Petersburgs Eremitage), Uppbrott till jagt i »Bosch» vid Haag (1652; i Berlin). Märkligt är, att utom dessa bilder, hvilka utgjorde hans styrka, målade han en stor Björnjagt (1649; i Amsterdams Rijksmuseum), Orfevs och djuren (1650; i samma museum) och flere liknande samt ett ryttareporträtt i kroppsstorlek af Diderik Tulp (1653; i Six' samling, Amsterdam), men trots framstående teknik tillfredsställa de icke, emedan de icke passade för konstnärens naturel. P. efterlemnade äfven många utmärkta raderingar, C. R. N.