Pottaska

Pottaska, kaliumkarbonat, K2 C O₃, kem. De kaliumsalter af organiska syror, hvilka förekomma i växterna, öfvergå vid växternas förbränning till kaliumkarbonat, som ur askan kan utlakas med vatten. Afdunstas asklut, erhåller man i återstod kaliumkarbonat, förorenadt af andra salter och organiska ämnen, som härröra af ofullständig förbränning. Glödgas denna råa pottaska, erhålles s. k. kalcinerad pottaska, som är hvit eller blåhvit. Den renas på det sätt att den löses i minsta mängd kokande vatten, hvarefter lösningen får svalna och salter utkristallisera. Sedan afdunstas moderluten till torrhet och lemnar i återstod renad pottaska. Numera framställes dock endast en ringa mängd pottaska på det nämnda sättet. Den mesta i handeln förekommande pottaskan beredes af de vid Stassfurt förekommande kaliumsalterna efter ungefär samma metod som soda vid den leblancska processen. En icke obetydlig mängd pottaska erhålles genom afdunstning af dränk efter hvitbetsbränvins destillation samt återstodens kalcinering. Pottaska är en hvit, i luften fuktande saltmassa, som lätt löses i vatten till en starkt alkalisk vätska. I alkohol är den olöslig. Pottaska användes till glas, blodlutsalt, såpa m. m. P. T. C.