Primula

Primula L., hvifva, bot., ett slägte af lägre örter med vanligtvis mångåriga rotstockar, bildande typen för nat. fam. Primulaceae Vent, som igenkännes genom nästan likformigt 5-flikigt blomfoder (sällan med 4--6 eller nere flikar). Kronan är sambladig, regelbunden, med samma flikantal som fodret samt lika antal ståndare, motsatta kronflikarna. Frukten är en 1-rummig, mångfröig kapsel med fritt, centralt fröfäste. Hos Primula är kronan tratt- eller fat-lik, med cylindrisk eller upptill vidgad pip samt 5-deladt bräm med omvändt hjertlika flikar. De i kronpipen inneslutna 5 ståndarna (kl. Pentandria L.) hafva korta, fria strängar. Märket är klotrundt på utdraget stift, hvilket liksom ståndarna vexlar i längd hos olika blommor (dimorfi). Kapseln är äggformig eller nästan cylindrisk samt öppnar sig med 5, ibland 2-klufna tänder. Allmänt bekant är den vackra gullhvifvan, P. officinalis (L.) Jacqv. (P. veris officinalis L.), som om våren med sina i flock på en bladlös stängel sittande gula blommor pryder ängar och gräsvuxna backar. Denna art har i folkspråket en mängd namn: oxlägg (yxlägg), gökblomma, gökbyxor (den är samtidig med gökens ankomst), himmelsnycklar, jungfru Mariae nycklar, majnyckel, nyckelblomma, kattstöflar, sempertuppa m. fl. På kärrängar växer majhvifvan, P. farinosa L., med hvitpudrade, i rosett sittande blad och violetta eller gridelina blommor. Fjälltrakterna hysa egna arter, och ett par arter, P. elatior L. och P. acaulis L., förekomma sällsynta i södra Sveriges ek- och bokskogar eller parker. I trädgårdarna odlas ofta den skönblommiga aurikeln, P. auricula L., hvars hufvudform tillhör Alperna, men af hvilken genom odling en mängd afarter uppkommit. Blommorna äro användbara till ett behagligt te, som begagnats mot svindel. O. T. S.