Prins (Fr. prince, af Lat. princeps, den förste, förnämste), manlig, icke regerande medlem af suveränt furstehus; manlig medlem af någon hög familj, hvilken genom internationel uppgörelse blifvit förklarad jämnbördig med furstliga hus. Qvinlig medlem af ett sådant furstehus eller sådan familj bär titeln prinsessa. Den förstfödde eller, i visst fall, den eljest till kronan närmast arfsberättigade prinsen bär i kungliga och kejserliga hus vanligen titeln kronprins (se d. o.) eljest arfprins l. arffurste. -- Enligt svensk statsrätt får prins eller prinsessa, som är medlem af konungahuset, icke gifta sig eller resa utrikes utan konungens samtycke. Prins eger icke mottaga utländsk krona utan konungs och riksdags medgifvande och aldrig innehafva lifgeding eller bekläda civilt ämbete. Till ersättning eger han åtnjuta vissa privilegier, apanage, särskildt skydd af lagen, frihet från vissa allmänna skyldigheter m. m. Affaller han från den rena evangeliska läran eller träder han i gifte med enskild mans dotter, förverkar han arfsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. -- I det gamla Rom kallades senatens främste man princeps senatus, en titel, som öfvergick på Augustus och hans efterträdare i kejsaredömet (se Princeps). Tacitus utmärker med titeln princeps folkvald häradshöfding hos germanerna. I den äldre medeltida staten betecknade ordet de främste hofämbetsmännen och feodalherrarna utan åtskilnad, men med tiden afsågs dermed en särskild klass med kungaförlänt värdighet. -- Sedan 1400-talet benämnde man i Frankrike konungahusets agnater prinsar af blodet (princes du sang), en benärnning, som nyttjas äfven om prinsar tillhörande regerande dynastier i andra land. Kj.
Nordisk familjebok · första upplagan
Prins
Ämne: Furstliga och hovets titlar · Titlar och ämbeten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 257 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗