Princeps (plur. principes), Lat., egentl. den, som gör början till eller går i spetsen för något (t. ex. princeps rogationis, den egentlige förslagsställaren vid ett lagförslag); förman eller ordförande (t. ex. för en beskickning); den ypperste eller den ledande mannen. -- Med princeps senatus menades den, som var uppförd främst på listan öfver senatorerna, en utmärkelse, som i begynnelsen tillkom den äldste f. d. censorn, men sedan af censorerna tilldelades någon framstående man i allmänhet. Då Augustus hade fått en våldsmakt i samhället, var han mån om att bevara de republikanska formerna och lät derför efter år 28 f. Kr. kalla sig princeps, såsom den å listan öfver senaten främst uppförde. Kejsareväldet gick också länge under namn af principatus, under det att kejsaren kallades imperator såsom utöfvande den militära makten. Småningom blef dock den sistnämnda titeln jämte den af Caesar Augustus förherskande. -- Princeps juventutis, d. v. s. den förnämste af det romerska ridderskapet, användes, efter äldre bruk i fråga om unga förnäma riddare, såsom hederstitel för Augustus' dottersöner Cajus och Lucius Caesar samt sedermera för andra kejserliga prinsar. -- I den äldre taktiska uppställningen kallades den romerska härens 1:sta linie principes. Senare öfvergick detta namn på 2:dra linien; den 1:sta kallades då hastati, den 3:dje triarii (se Legion 3). -- Ordet principes betydde jämväl förnäma, högtuppsatta män i allmänhet. Såsom politisk term var det liktydigt med optimates. R. Tdh.
Nordisk familjebok · första upplagan
Princeps
Ämne: Romerska bruk, institutioner och hären · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 254 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗