Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Prokop

Ämne: Böhmen och Mähren · Ungern, Böhmen och Österrike

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 297 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Prokop (Procopius), namn på två böhmiska anförare för taboriterna under husitkrigen. -- 1. Andreas P., med tillnamnen den store och den skallige, f. i Böhmen omkr. 1380, studerade vid Prags universitet, gjorde vidsträckta resor i Europa och lät derefter prestviga sig samt blef munk. Vid utbrottet af husitkrigen (se Husiter) ställde han sig under Ziskas fanor och steg snart till kaptens grad. Efter Ziskas död vald till högste härförare af taboriterna, eröfrade P. 1425 flere af sachsarna besatta orter, slog i grund en tysk här vid Aussig d. 16 Juni 1426, dref s. å. österrikarna ur Mähren och besegrade d. 2 Aug. 1427 en ny tysk korstågshär vid Mies. Derefter störtade han de moderate husiterna (calixtinerna), tog Prag i besittning och företog under de följande åren fruktansvärda plundringståg in i Sachsen, Schlesien och Ungern. På inbjudan af det medlande kyrkomötet i Basel infann P. sig derst. 1433. Då emellertid de ingångna kompaktaten icke tillfredsställde honom och hans taboriter, vände han sig mot calixtinernas hufvudort, Pilsen, men besegrades nära Böhmisch-Brod af dem och de kejserlige d. 30 Maj 1434 samt ljöt frivilligt döden i drabbningen. -- 2. P., med vedernamnet den lille, kämpade sedan 1427 såsom den föregåendes underanförare och delade dennes öde i slaget vid Böhmisch-Brod.