Propertius

Propertius, Sextus Aurelius, romersk skald, f. i Umbrien (sannolikt i Asisium) omkr. år 50 (54 och 49 uppgifvas ofta) f. Kr., d. i Rom år 16 eller 15 f. Kr., vann namn såsom skald genom en bok elegier, Cynthia, i hvilken han skildrar sin kärlek till den sköna, snillrika och fint bildade Hostia. Derigenom blef han känd af Maecenas och bodde sedan i närheten af denne på Esqvilinska kullen i Rom. -- Af P:s dikter (till den nyssnämnda samlingen lade han ytterligare fyra böcker elegier) är den femte boken hufvudsakligen egnad åt firandet af fosterländska minnen. För öfrigt är P. kärlekens skald samt sjunger om sin Cynthia och de vexlingar af fröjd och smärta, för hvilka den älskades nyckfullhet eller trolöshet utsätter honom. Han säger sjelf, att han efterbildar de alexandrinske skalderna, särskildt Kallimachos och Filetas. Med dem delar han ock den genomtänkta och konstfulla kompositionen, den retoriska hållningen samt den rika utstyrseln af myter och fornsägner, i hvilken han låter sina känslor framträda. Men åt sitt känslolif, djupt och genomträngande som det är, förstår han förträffligt att gifva uttryck. Man har till och med velat påstå, att detta känslolif är återgifvet med så stark reflexion och objektivitet, att dess innerlighet och sanning kunna sättas i tvifvel. I sjelfva verket röjer dock P. med all sin konst en styrka och ett lif, som göra hans skildringar naturtrogna. Sjelf lägger han vigt derpå att han är »kärleksglödens skald» (I, 7, 24) och förespår sitt minne en lysande framtid. »Skaldens beherskning och reflexion öfver det egna känslolifvet stå helt visst i samband med en estetisk uppfattning och en smakriktning, hvilka i tidens förfinade och bildade kretsar funno genklang. P. skattades ock högt både af samtida och af efterkommande. Så omtalar Quintilianus, att somliga ställt honom främst bland elegiska skalder. Han skiljer sig från de förnämste af dessa genom ett mera konstfullt språk och en ofta något sammanträngd, stundom till och med -- åtminstone för oss -- dunkel framställning samt genom en i vissa fall mera fri, men alltid kraftfull metrisk teknik. J. H. Kellgren, som på rimmad vers återgifvit några elegier af P., yttrar om honom följande, hvarvid han dock, särskildt med afseende på Ovidius, fäller något hårda omdömen: »Propertius ar ganska litet känd och dock mycket förtjent att vara det. Han förtjenar, efter min tanka, det tredje rummet bland Roms skalder och det första bland de erotiske. Lik Virgilius i uttryck och Horatius i styrka, målar han sin kärlek hvarken med Ovidii kalla och falska qvickhet eller Tibulli veklighet eller Catulli oanständighet, men med en styl, som är sjelfva själens och passionens: häftig, brinnande och kort. Han älskar ej, suckar ej, gråter ej; hans kärlek rasar och förtviflar». -- Enskilda stycken af P. äro i urskriftens versmått till svenskan öfversatta i akademiska dissertationer, program m. m. af bl. a. C. A. Fahlcrantz, C. G. H. Lundqvist, M. Johansson och A. Frigell. R. Tdh.