Pulszky

Pulszky [pulski], Ferenc Aurel, ungersk skriftställare och politiker, f. 1814, egnade sin ungdom åt universitetsstudier och vidsträckta resor i Europa, invaldes 1837 i ungerska akademien och framstod 1840 i ungerska riksdagen såsom ifrig anhängare af Kossuths nationella oppositionsparti. P. biträdde vid utarbetandet af en ny strafflag och skötte derefter sina landtgods, tills han i Mars 1848 kallades till understatssekreterare i finansministeriet i Batthyanyis kabinett. S. å. skötte han under Esterházy utrikespolitiken i Wien, men flyktade i Okt. till Ungern, vardt der medlem af nationalförsvarsutskottet och sökte 1849 i Paris och London främja sitt fosterlands revolutionära intressen. Medan en krigsrätt i Pest dömde honom till döden in contumaciam 1852, åtföljde han Kossuth på dennes rundresa i Amerika, hvilken P. sedermera i samarbete med sin vittra hustru skildrade i White, red, black (3 bd, 1853). P. deltog i Garibaldis expeditioner 1860, amnestierades i sitt hemland 1867 och tillhörde 1867--75 Deáks parti i riksdagen, till hvilken han å nyo emottog mandat 1884. Han vardt 1869 direktör för ungerska nationalmuseum och 1872 öfverintendent öfver Ungerns alla offentliga museer och bibliotek. Sedan yngre år hemmastadd i fornkunskap, utsågs han till president vid den arkeologiska kongressen i Budapest 1876 och förfäktade der sin hypotes om en ungersk »kopparålder». Bland hans arbeten märkas vidare den historiska romanen Die jacobiner in Ungarn (1851) och en i 4 bd 1882 utkommen sjelfbiografi.