Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Qvassia

Ämne: Träd och buskar, släkten · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 579–580 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Qvassia, lignum Quassiae., farmak. med., är veden af dels den officinella Quassia amara (nat. fam. Simarubeae), en trädartad buske med parbladiga blad och klasar af rödaktiga blommor i grentopparna, dels af den icke officinella Q. excelsa Sw. (Picraena Lindl.), ett vackert träd, växande å Jamaica och andra Vestindiens öar. Den förra arten tillhör Guyana (Surinam) och angränsande trakter. Dess ved lignum Q. surinamensis, kommer i smalare stycken af vexlande längd med löst sittande bark, som ofta kan aftagas såsom ett rör. Veden är gulhvit, ibland med svartaktiga strimmor (af en parasitsvamp), tämligen lätt, utan lukt, men med stark och rent bitter smak, beroende på ett eget ämne, qvassiin (C10H12O3), framstäldt af Wiggers 1837. Den Vestindiska qvassian, lign. Q. jamaicense, utgöres af mycket gröfre stamdelar, af hvilka man brukar svarfva bägare. Dessa fyllas med vatten, hvaraf bitterämnet redan på en kort stund utdrages i tillräcklig mängd för att förvandla vattnet till en bask, magstärkande morgondryck. Qvassian utlemnas från apoteken vanligen sönderraspad i små fina spåner. Allmänheten begagnar dessa, utbredda på tefat och begjutna med varmt vatten, till flugors dödande, enär qvassiinet är ett starkt gift för de flesta lägre djur. Af samma orsak användas små qvassialavemang till dödande af i ändtarmen befintlig änger l. springmask. För menniskan är qvassian oskadlig och begagnas ofta tillsammans med aromatiska och andra bittra ämnen till s. k. »bäska teer», som kunna verka gagneligt å digestionsorganens förrättningar. O. T. S.