Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 293
Originalsida 293
Originalsida 292
Originalsida 293
292–293

Sida 293

Qvartsextackord ...

glaciala och den postglaciala serien. Till den första serien räknas de aflagringar af sand och lera, som utspridts af floderna under den långa tiden för inlandsisens annalkande (diluvialsand och diluviallera). Den andra serien kan anses hafva bildats under tre olika skeden, näml. det gammalglaciala, det mellanglaciala (interglaciala) och det ungglaciala skedet. Till glacialseriens äldre del höra de af krosstensgrus och krosstenslera bestående undre moränbäddarna, stundom, såsom i Skåne, öfvertäckande första serien. Under det mellanglaciala skedet afsattes flerestädes, t. ex. inom sydligaste Sverige, på de förutvarande, delvis blottade moränerna lager af interglacialsand och interglaciallera, hvilka sedermera under det ungglaciala skedet betäcktes af yngre bäddar krosstensgrus eller krosstenslera. Under sistnämnda skede bildades äfven de egendomliga, många mil utsträckta rullstensåsarna äfvensom aflagringar af glacialsand och glaciallera samt äldre skalgrusbankar. Tredje serien, den postglaciala, utgöres af sand och leror (mosand, åkerlera m. m.), gyttja, yngre snäckaflagringar, strandgrus m. m.

Hvarhälst man inom Sverige söker medelst gräfning eller borrning genomtränga de lösa jordlagren, skall man öfverallt finna dem afsatta i en viss ordning. Uppifrån och nedåt, d. v. s. från de yngsta till de äldsta, äro de: a) svämlera eller svämsand, b) torf, c) gyttja, d) åkerlera eller svartlera eller mosand eller alla tre, e) hvarfvig lera, f) hvarfvig mergel, g) glacialsand och rullstensgrus, h) krosstensgrus (morängrus, jökelgrus) och krosstenslera, (moränlera, jökellera), hvilande dels omedelbart på berggrunden, dels på en bädd af äldre lera eller sand (diluviallera, diluvialsand). Men icke på långt när öfverallt träffas alla de lösa jordlagren tillsammans. I de allra flesta fall fattas ett eller flere af dem. På ett ställe finnes t. ex. endast krosstensgrus, på ett annat sand (öfverst), hvarfvig lera, hvarfvig mergel och krosstensgrus, på ett tredje krosstensgrus och torf o. s. v. Men ingenstädes skall man finna t. ex. vanlig torf under hvarfvig lera eller under krosstensgrus. E. E.

Qvasi (Lat. quasi), »liksom», nyttjas i sammansättningar i bet. skenbar, sken-, halfvägs, ej riktig i sin art, i oegentlig mening. Jfr Quasi.

Qvasifeloni, jur. Se Feloni.

Qvassia, lignum Quassiae., farmak. med., är veden af dels den officinella Quassia amara (nat. fam. Simarubeae), en trädartad buske med parbladiga blad och klasar af rödaktiga blommor i grentopparna, dels af den icke officinella Q. excelsa Sw. (Picraena Lindl.), ett vackert träd, växande å Jamaica och andra Vestindiens öar. Den förra arten tillhör Guyana (Surinam) och angränsande trakter. Dess ved lignum Q. surinamensis, kommer i smalare stycken af vexlande längd med löst sittande bark, som ofta kan aftagas såsom ett rör. Veden är gulhvit, ibland med svartaktiga strimmor (af en parasitsvamp), tämligen lätt, utan lukt, men med stark och rent bitter smak, beroende på ett eget ämne, qvassiin (C10H12O3), framstäldt af Wiggers 1837. Den Vestindiska qvassian, lign. Q. jamaicense, utgöres af mycket gröfre stamdelar, af hvilka man brukar svarfva bägare. Dessa fyllas med vatten, hvaraf bitterämnet redan på en kort stund utdrages i tillräcklig mängd för att förvandla vattnet till en bask, magstärkande morgondryck. Qvassian utlemnas från apoteken vanligen sönderraspad i små fina spåner. Allmänheten begagnar dessa, utbredda på tefat och begjutna med varmt vatten, till flugors dödande, enär qvassiinet är ett starkt gift för de flesta lägre djur. Af samma orsak användas små qvassialavemang till dödande af i ändtarmen befintlig änger l. springmask. För menniskan är qvassian oskadlig och begagnas ofta tillsammans med aromatiska och andra bittra ämnen till s. k. »bäska teer», som kunna verka gagneligt å digestionsorganens förrättningar. O. T. S.

Qvassiin, kem. Se Qvassia.

Qvastpiggsvinen, Atherura, zool., höra till familjen piggsvinsdjur (Hystricidae) och underfamiljen egentliga piggsvin (Hystricini) inom gnagarnas ordning (Glires) och däggdjurens klass. Taggarna äro korta. Svansen, som utgör omkr. en tredjedel af djurets hela längd, är fjällbeklädd och i spetsen försedd med en qvast af hornartade, platta skifvor. Framfötterna hafva 4 tår och en vårtformig tumme, bakfötterna 5 tår; fotsulorna äro fårade. Afrikanska qvastpiggsvinet, A. africana, är ofvan gråbrunt, undertill hvitt, med brunaktig anstrykning. Taggarna äro platta och fårade, ganska spetsiga, i spetsen försedda med hullingar, vid roten smutshvita, för öfrigt bruna; på skuldrorna äro de 4, på ryggen inemot 11 cm. långa. Svansens hornplattor äro gulhvita. Djuret är 40 cm. långt, svansen 20 cm. Arten är hemma i vestra Afrika. C. R. S.

Qvatemberfastan. Se Fasta.

Qvatern (af Lat. quaterni, fyra tillsammans). Se Lotteri.

Qvaternioner, matem., kallas vissa storheter, genom hvilka en punkts läge i rymden kan analytiskt representeras, och medelst hvilka flere geometriska och mekaniska frågor kunna på ett enkelt sätt lösas. Qvaternionmetoden utgör en generalisation af den metod för punkters representation medelst imaginära storheter, som under 1800-talets början vann insteg, särskildt genom Gauss. Liksom enligt denna metod hvarje punkt i planet kan representeras genom en storhet af formen x + iy (der i är [rot] -1), så representeras enligt qvaternionmetoden hvarje punkt i rymden genom en storhet (vektor) af formen xi + yi + zk, der i, j, k äro de s. k. enhetsaxlarna, för hvilka gälla eqvationerna i2 = j2 = k2 = -1 och ijk = -1, samt x, y, z äro projektionerna af vektorn på de tre koordinataxlarna. Vid multiplikation af två vektorer erhåller man ett uttryck af formen V + Xi + Yj + Zk; det är egentligen ett sådant uttryck, som kallas qvaternion, och som, enär det inom metoden spelar en hufvudsaklig rol, har gifvit namn åt hela teorien. Eljest kan man också omedelbart definiera qvaternion såsom qvoten mellan två riktningslinier i rymden eller den faktor, som transformerar en riktningslinie i en annan.

Källa: Project Runeberg · ·