Råg

Råg (Fornsv. rugher, D. rug, T. roggen), Secale cereale L., bot., är ett i Europas tempererade land, såsom Ryssland, Ungern, Polen, norra Tyskland och Skandinavien, allmänt odladt sädesslag, likasom de öfriga egentliga sådana hörande till nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L. I Sverige odlas råg långt upp i Norrland, å gynsamma lokaler undantagsvis ända upp mot polcirkeln. Rågens egentliga gräns mot Norden anses dock vara 61° n. br., något längre mot norr än hvetet. Strået (»halmen») blir 1--2 m. högt, och de 2-blommiga småaxen, som hafva ämne till en tredje blomma, sitta tätt tegellagda å ett utdraget ax, hvilket är rikt försedt med långa, sträfva borst såväl från blomfjällen som från de syllika, ennerviga skärmfjällen. Rågen nöjer sig med något mindre god och fet jord än hvetet. I Sverige odlas vanligen 2 varieteter: höstråg (vinterråg), S. c. α hybernum L., och vårråg, S. c. [beta] vernum L. Den förra, som är allmännast, är 2-årig, sås om hösten (hälst i Aug.), öfvervintrar grön samt skjuter ax följande vår (under gynsamma väderleksförhållanden omkr. d. 18 Maj) och skördas då i slutet af Juli, enligt det gamla ordspråket: »när Erik (18 Maj) ger ax, ger Olof (29 Juli) kaka.» Vanligen är dock rågen mogen till skörd först i Aug. Vårrågenåter är 1-årig, sås på våren och skördas vid sommarens slut. Dess ax äro vanligen mindre. Flere odlingsvarieteter förekomma dessutom. Man använder, om så är möjligt, gerna råg från nordligare trakter till utsäde, emedan sådan råg utvecklas hastigare och kommer förr till mognad. Frukten, rågkornet, är 6--7 mm. långt och knappt 2 mm. tjockt, till omkretsen nästan trindt, tämligen jämnbredt, med i gråbrunt eller gulgrått dragande färg på den skallösa ytan, som å ena sidan har en grund längdfåra. Det inre är något gulaktigt hvitt genom riklig stärkelsehalt (60 proc.) och lemnar ett något gulhvitt eller gråhvitt mjöl, som allmänt begagnas till bröd (gröt och välling) i de rågodlande landen, men anses stå något efter hvete i näringsvärde. Rågen användes äfven till foder åt nötboskap, och af råg (jämte potates) brännes bränvin. I medicinen har rågmjölet användning till omslagsgrötar, inblandning i senapsdegar o. s. v. -- Sverige frambringar vanligen icke tillräckligt råg för innevånarnas behof, utan måste införa under de flesta år större eller mindre mängd af detta sädesslag, hufvudsakligast från Ryssland, alltefter den inhemska skördens storlek, hvilken kan vexla rätt betydligt. Enligt statistiska byråns beräkning skördades i Sverige 1888 af råg 7,032,700 hl. (ungefär 71,4 mill. kg.), och för 10-årsperioden 1878--87 utgjorde medeltalet af rågskörden 7,209,500 hl. (ungef. 77,9 mill. kg.). Införseln af råg steg 1885 till 189,351,000 kg., 1886 till 139,990,000 kg., 1887 till 154,125,000 kg. och 1888 till 134,991,000 kg. samt af rågmjöl 1885 till 32,890,000 kg., 1886 till 34,953,000 kg., 1887 till 37,540,000 kg. och 1888 till blott 17,695,000 kg., hvilken minskning (med nära 20 mill. kg.) otvifvelaktigt har sin grund i den samma år inträdda tullen å denna vara. O. T. S.