Sida 99
Rytm ...
sig i gräset eller under någon buske. Köttet af rådjuren är förträffligt, hvarför de ock flitigt jagas. Utom i menniskan har rådjuret fiender i vargen, räfven, lodjuret, vildkattor och vesslor.
Att rådjur redan under medeltiden förekommo i de nordligare delarna af Göta rike, finner man af Östgötalagen (affattad omkr. år 1290), hvilken stadgar, att ingen finge fälla »rå», ty hon vore konungens djur; och samma stadgande återkommer i Magnus Erikssons och Kristofers landslagar i den formen, att ingen finge jaga »rå diur» mot nät utom konungen, der han hade hofhållning, dock blott för eget behof, men icke annars. Dessa inskränkningar synas ådagalägga, att djurarten blott sparsamt var till finnandes, men under 1500-talet och ett stycke in på 1600-talet voro rådjuren talrika nog i Östergötland och Vestergötland, hvarom åtskilliga historiska handlingar bära vittnesbörd. Sedan dess aftog tillgången alltmera till följd af ifrigt jagande, och under förra hälften af 1800-talet voro rådjuren så godt som alldeles försvunna från större delen af Göta rike, hvarest de haft sitt stamhåll. Sitt hufvudsakliga hemvist inom Sverige hafva de sedan urminnes tider egt i Skåne, men äfven der voro de för omkr. 40 år sedan nästan alldeles utödda, tills några godsegare vid nämnda tid med allvar lade sig vinn om djurartens bevarande. Sedan dess har rådjurstillgången i Skåne varit i ständig tillväxt och kan för närvarande uppskattas till mellan 3--4 tusen stycken. Hufvudsakligen derifrån -- till någon del äfven till följd af inplanteringar -- hafva de spridt sig uppåt landet inom Göta rike och äro för närvarande mer eller mindre talrikt till finnandes å hela det område, hvarest de i en förgången tid hade sina hemvist. -- Jagt på rådjur i större skogstrakter, hvarest dessa djur mera sparsamt förekomma, idkas i Sverige vanligen med stöfvare. I mycket uppodlade landsdelar med skogspartier af ringa omfattning jagas de medelst s. k. klappjagt, som anordnas med en dreflinie, en skyttelinie och något slags sidovärn. När rådjursstammen i sistnämnda slags marker nått en viss höjd, har detta vanligen till följd, att jagt med stöfvare der afskaffas såsom menlig för rådjurens trefnad. -- Den i svenska jagtstadgan föreskrifna årliga, normala fridlysningstiden för denna djurart räcker fr. o. m. d. 1 Jan. t. o. m. d. 31 Aug. C. R. S.J. W. L.
Rådman (Fornsv. raþman, raþ maþer), ledamot af rådstufvurätt eller magistrat. Der dessa befattningar äro skilda, kallas stundom ledamot af rådstufvurätten justitierådman, af magistraten politirådman. -- Att vara lagfaren är icke ett nödvändigt kompetensvilkor för rådmanstjenst, men är särskildt stadgadt för rådmännen i de flesta af de större städerna. Lagfaren rådman kallas literat rådman; sådana, som ej behöfva vara lagfarna, benämnas illiterata rådmän. -- I Stockholm utnämnes rådman af konungen, sedan stadens till deltagande i riksdagsmannaval berättigade innevånare upprättat förslag å tre behöriga män. I öfriga städer väljes rådman af stadsfullmäktige eller, der sådana ej finnas, af Allmän rådstuga, hvarefter konungens befallningshafvande utfärdar fullmakt för den valde. Jfr Borgare, Borgmästare och Magistrat. I. Afz.
Rådmansö, socken i Stockholms län, Frötuna och Länna skeppslag. Areal 8,867 har. 1,904 innev. (1888). -- R. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift. Sjuhundra kontrakt.
Rådsherre. Se Riksråd.
Rådslag. Se Riksråd, sp. 1179.
Rådspensionär l. storpensionär (Holl. raadpensionaris), en ämbetsman i den forna republiken Förenade Nederländerna. Han var endast sekreterare vid provinsen Hollands representation (»staten»), men ledde i sjelfva verket icke endast sin provins' angelägenheter, utan hela republikens (i synnerhet då ståthållareämbetet var obesatt), på grund af Hollands öfvervigt inom densamma. Han föredrog inför Hollands ständer, hvad som skulle förekomma vid deras öfverläggningar, upptog rösterna, formulerade besluten, öppnade alla ingående skrifvelser, brefvexlade med ministrarna å utrikes orter och konfererade med främmande sändebud m. m. Han bevistade öfverläggningarna hos de deputerade råden (holländska ständernas verkställande utskott) och var ständig deputerad vid »generalstaterna» (provinsernas gemensamma representation). Ämbetet besattes genom val för fem år i sänder; innehafvaren blef efter den tidens förlopp vanligen omvald. De mest bekante bland Hollands rådspensionärer voro Oldenbarnevelt, De Witt, Fagel och Heinsius.
Rådstufva l. rådstuga, rådstu (Fornsv. raþstova, raþstuva), lokal, der rådstufvurätten (se d. o.) har sina sammanträden. -- Se vidare Allmän rådstuga, sp. 481--482.
Rådstufvurätt (rådsturätt, rådhusrätt), domstol för stad med egen jurisdiktion. Denna domstol är domför med tre ledamöter. Der målens antal det fordrar, må rätten fördelas å afdelningar, dervid dock bör iakttagas, att vissa ärenden alltid komma att handläggas af samma afdelning. Rätten sammanträder första helgfria dag i veckan och deremellan, så ofta det finnes erforderligt. Jfr Magistrat. I. Afz.
Rådstuga. Se Rådstufva.
Råg (Fornsv. rugher, D. rug, T. roggen), Secale cereale L., bot., är ett i Europas tempererade land, såsom Ryssland, Ungern, Polen, norra Tyskland och Skandinavien, allmänt odladt sädesslag, likasom de öfriga egentliga sådana hörande till nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L. I Sverige odlas råg långt upp i Norrland, å gynsamma lokaler undantagsvis ända upp mot polcirkeln. Rågens egentliga gräns mot Norden anses dock vara 61° n. br., något längre mot norr än hvetet. Strået (»halmen») blir 1--2 m. högt, och de 2-blommiga småaxen, som hafva ämne till en tredje blomma, sitta tätt tegellagda å ett utdraget ax, hvilket är rikt försedt med långa, sträfva borst såväl från blomfjällen som från de syllika, ennerviga skärmfjällen. Rågen nöjer sig med något mindre god och fet jord än hvetet. I
Källa: Project Runeberg ·
