Realitet (af real, se d. o.), verklighet, i filosofisk mening ungefär likbetydande med verklighet, såväl i betydelsen af tillvarons väsentliga sida som af konkretion eller fullständig bestämdhet. De empiristiska och de realistiska riktningarna binda dervid betydelsen af sinlig verklighet och sätta deremot idealiteten såsom menniskans föreställningar om en fullkomlighet, som i sig saknar verklighet, ehuru den väl både kan och bör tjena till norm för menniskans handlande. De motsatta riktningarna framhålla, att just det i sanning fullkomliga, som dock ej får fattas såsom den sinliga tillvaron uti idealiserad form, eger sann verklighet eller realitet, ehuru ej en sinlig sådan. En i viss mån förmedlande ståndpunkt intog Hegel, då han lärde, att det ideella väl icke rent af omedelbart eger, men dock genom den fortgående verldsutvecklingen gifver sig realitet såsom det väsentliga i all tillvaro. L. H. Å.
Nordisk familjebok · första upplagan
Realitet
Ämne: Filosofiska begrepp och riktningar · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 774 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗