Regnard

Regnard [rönar], Jean François, fransk skald, f. 1655, d. 1709, ärfde efter sin fader en betydlig förmögenhet, som tillät honom att följa sin smak för ett gladt och äfventyrligt lif. Vid unga år företog han vidsträckta resor till de flesta land i Europa, deribland äfven till Sverige och Lappland (1681). Då han slutligen hade tröttnat vid dylika irrfärder, som någon gång satt t. o. m. hans frihet och lif på spel, återvände han till Frankrike, der han i sitt hotell i Paris och på sitt slott Grillon (Seine et Oise) delade sin tid mellan ett förnämt umgänge och literära sysselsättningar. Ryktbarhet som författare tillvann han sig särskildt genom sina dramatiska alster, hvilka i oemotståndlig munterhet och sprittande qvickhet täfla med Molières skapelser. De omfatta arbeten såväl i obunden som i bunden form. De förra bestå i allmänhet endast af putslustiga skisser, som uppfördes inför en mindre nogräknad allmänhet på Théâtre italien, t. ex. La descente d'arlequin aux enfers (1689), L'homme à bonnes fortunes (1690), La foire de Saint Germain (1696) m. fl. De senare deremot, afsedda för den förnäma verlden på Théâtre français, utgöra kärnan af hans författareskap, såsom Le joueur (1696; »Spelaren», 1793), Le distrait (1697; »Den tankfulle», 1740), Les Ménechmes, ou les frères jumeaux (1705; »Menechmerne eller de tvänne lika bröder», 1768), Le légataire universel (1708; »Universalarfvingen», 1825) m. fl. Dessa sedemålningar, till större delen gripna ur de borgerliga kretsarna, återgifva med ironiens bjertaste färger alla de fel och lyten, som kännetecknade det franska samhället under Ludvig XIV:s senare regeringsår, bl. a. böjelsen för spel och njutning, skrymteriet i ord och handling, processlystnaden, vidskepelsen och många andra. I flere af sina stycken har R. lyckligt följt sina föregångare, både franska och italienska författare. Till hans literära verk höra äfven åtskilliga förträffligt skrifna Epîtres och Satires. De svagaste af hans arbeten äro hans reseberättelser, som utkommo först flere år efter hans död. Voyage de Sùede (1731) och Voyage de Laponie (s. å.) skildra hans vistelse i Norden och det utmärkta emottagande, som bereddes honom i vårt land (se härom »Ny illustr. tidn.», 1888). Jfr R. Mahrenholtz: »Jean François Regnard. Ein lebensskizze» (1887). J. M-r.