Rekognitionsskog

Rekognitionsskog, kronoskog, som för bergshandteringens uppmuntran mot rekognitionsafgift (se d. o.) blifvit upplåten till begagnande af hammarverk, hyttor o. s. v. 1809--10 års riksdag begärde skatteförsäljning af detta slags disponerade kronoskogar. Efter skedd utredning biföll regeringen denna begäran genom k. kung. d. 4 Febr. 1811. De enskilda verken fingo skatteköpa så mycket skog, som för hvarje verks drift kunde erfordras, hvarefter återstoden indelades till hemman och såldes. Först efter utfärdandet af förenämnda kungörelse uppstod fråga, att jämväl s. k. grufveskogar eller grufveallmänningar borde anses och behandlas som rekognitionsskogar. Förslag derom framlades af regeringen 1823 och gillades af riksdagen, hvarefter K. M:t d. 29 Jan. 1824 förordnade om grufveskogarnas taxerande till rekognitionsafgift. Det är hufvudsakligen dessa rekognitionsskogar, som äro qvar. De upptaga f. n. (1889) en areal af 42,313 har, mest grufveskogar och bergslagsallmänningar. Men då af särskilda anledningar Kengis kolfångstskog och Ofvansjö-Torsåkers bergslagsallmänning antagligen inom kort återgå till kronans egen disposition, kommer rekognitionsskogarnas areal att nedgå till vid pass hälften. Kbg.