Republik

Republik (Lat. res publica, det offentliga, det allmänna, i motsats till det privata), ursprungligen hvarje stat med en författning, som, i motsats till den avtokratiska envåldsstaten, garanterade medborgerlig frihet och rätt, vare sig statsformen var demokratisk, aristokratisk eller t. o. m. monarkisk. Benämningen republik tillades sålunda Förenade Nederländerna med sin ärftliga ståthållare, Polen med sin valkonung, Frankrike t. o. m. under kejsaredömet. Republiken hänfördes således icke så mycket till regeringsformen som till den grundsats, hvilken uppbar författningen, nämligen att staten är till för folkets skull och ej tvärtom. Som denna grundsats genomgår nyare tidens konstitutionella monarki lika väl som den demokratiska staten med folkvald styrelse, så kunna båda slagen af statsform underhålla en sant republikansk, allmän anda. Då emellertid det är fara vardt, att en makt, som ligger i en arffurstes hand generation efter generation, leder till tillgodoseende af dynastiska intressen, så och med blicken fäst på motsatsen mellan gamla tidens republiker och den orientaliska despotismen, blef man benägen att i den nyare tidens ärftliga monarki se en motsats till den af grundsatsen om folkvald styrelse uppburna demokratiska staten. Namnet republik har derför numera fått den öfverskattade bemärkelsen af en stat, som afskuddat sig eller aldrig haft den monarkiska statsformen. Karakteren hos republiken blifver således, att den högsta makten i samhället icke tillkommer en enda individ såsom personifikation af statsmakten, utan är att söka hos en flerhet, antingen en aristokratisk klass eller hos hela folket, som omedelbart eller på ett eller annat sätt representeradt, utöfvar densamma. Den utöfvande makten kan sedermera vara öfverlåten åt konsul, doge, president, protektor eller guvernör. Men denna utöfvande makt, den må vara vidsträcktare eller inskränktare, tillkommer innehafvaren ej såsom sjelfständig rätt, utan den är åt honom delegerad för en bestämd tid och under personligt ansvar för sättet för dess utöfning. Sambandet mellan styrande och styrda och det gemensamma folkintresset synes böra hållas mera vid lif, än i monarkien, der maktinnehafvaren personligen hos sig koncentrerar statsmaktens utöfning och ansvarsfri står öfver folket. Medan till monarkien höra ärftlig dynasti och ofta ärftlig adel, står i republiken den högsta maktens utöfning öppen för hvarje man, som kan göra sig förtjent af ett sådant förtroende. Emedan ett sådant förtroende ej bör komma någon annan till del än den, som förvärfvat det genom medborgerlig dygd, har denna framhållits såsom republikens grundfäste. Man har äfven ansett den medborgerliga friheten bättre garanteras der än i monarkien. I republiken erkänner medborgaren ingen öfver sig. Republikens styresman blir efter en kort tid åter en styrd individ och har derför alltid under sin styrelse detta förhållande i sigte, medan monarken sjelfständigt, i kraft af lag, som ej utan hans samtycke kan ändras, innehar statsmaktens utöfning. -- I Europa finnas f. n. 4 republiker: Frankrike, Schweiz, Andorra, San Marino. Amerika består, med undantag af kejsaredömet Brasilien och de europeiska kolonilanden, uteslutande af republikanska stater. Afrika har 3 republiker: Liberia, Syd-Afrikanska republiken och Oranjeflods-republiken. I Asien finnes icke någon republik. Australien är faktiskt, men ej till namnet, deladt mellan republiker. H. L. R.