Res, Lat., sak, ting, föremål. I den romerska rätten gafs åt begreppet »sak» den utvidgning, att derunder innefattades allt, som ingick i förmögenheten, och indelades res i denna vidsträckta bemärkelse i res corporales (saker i egentlig mening) och res incorporales (t. ex. nyttjanderätt). Res corporales åter indelades i res mobiles (»rörliga saker») och res immobiles (»orörliga saker»). Till de förra räknades allt, som icke väsentligen sammanhängde med grunden, såväl liflösa saker som lefvande, såsom djur och slafvar. Till res immobiles åter räknades icke blott sjelfva grunden, utan äfven allt, som väsentligen sammanhängde med denna, såsom hus, växande träd o. s. v. -- Rörande motsvarigheten i vår rätt till denna indelning se Lösören. I. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Res
Ämne: Romersk rätt och privaträtt · Romarriket och antikens Rom
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 942 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗