Retentionsrätt

Retentionsrätt (af Lat. retentio, qvarhållande), jur., dels den vid ömsesidigt förpligtande obligationer båda parterna tillkommande rätten att ej behöfva utgifva den skyldiga prestationen annat än mot erhållande af det, som är att fordra, dels den borgenär under vissa omständigheter i lag tillförsäkrade rätten att, till dess gäldenären betalt sin skuld, qvarhålla det denne tillhöriga gods, hvaraf borgenären till följd af obligationsförhållandet kommit i besittning. Det är egentligen i denna senare, mera inskränkta bemärkelse, som uttrycket retentionsrätt användes såsom teknisk term. Och härvid frånser man de fall, då retentionsrätten ingår såsom ett moment i den mera omfattande panträtten. Exempel på retentionsrätt äro för den svenska rättens del: rättegångsfullmäktiges behörighet att innehålla rättegångshandlingarna till säkerhet för sin lön, husegares rätt att hindra hyresgäst, som ej guldit hyran, att bortflytta sitt gods, och rätten att vägra utlemnande af låntaget eller anförtrodt gods vid egarens tredska att ersätta dera nedlagda nödiga kostnader. Retentionsrätten kan i svensk rätt göras gällande ej blott mot gäldenären, utan äfven mot den, på hvilken denne öfverlåtit sin eganderätt till godset. Har likväl borgenären låtit det komma ur sin besittning, kan han ej påyrka sin rätt gent emot den, som i god tro förvärfvar det. I svensk rätt består ej häller retentionsrätten vid kollision med egarens borgenärer. Vid utmätning och konkurs kan godset tagas i anspråk för tillfredsställandet af de dervid framställda kraf. Retentionsrätten omsättes i dessa fall i en förmånsrätt till betalning ur godset. Häraf kommer dock retinenten (den som qvarhåller) ej i åtnjutande, så vidt han icke i laga ordning framställer yrkande derom. Se Pantning och Panträtt. A. W.