Rhamnus L., bot., formak., ett till nat. fam. Rhamneae (se d. o.) hörande slägte af buskar eller låga träd med spiralställda eller motsatta blad och små gröna eller hvitaktiga blommor i flockar från bladvecken eller i knippen vid bladens fästen. Blomfodrets bräm är 4--5-delt, kronbladen små, likformiga, fjällika. Ståndarna äro 4--5, fria, lika långa. Frukten är en klotrund, slutligen svart stenfrukt med 4 l. 2 frön. I Sverige förekomma i skogar och skogsängar 2 arter: Rh. cathartica L., getapel (se d. o.), samt Rh. frangula L., brakved. Det svenska namnet brakved är måhända en öfversättning af frangula (af Lat. frangere, bryta) och antyder, att grenarna lätt brytas eller bräckas af med ett brakande ljud. Saften ur den färska barken har varit ett folkmedel mot »torsk», »tröske» hos barn, hvaraf de svenska namnen »tröske», »troske», »torske» och »toste» för slägtet Rhamnus torde hafva uppkommit. Se för öfrigt Frangula. -- I Europas sydligare land finnas flere arter af detta slägte, såsom Rh. infectoria L., hvars torkade frukter utgöra de s. k. grains d'Avignon (se Gulbär). Af några Rhamnus-arter (Rh. utilis och Rh. chlorophorus) beredes i Kina den berömda gröna färgen »kinagrönt». O. T. S.