Sida 511
Revolutionssolidum ...
mathematicus af Pitiscus (1613). Äfven om den plana och sferiska trigonometriens utbildning inlade R. förtjenster. Så var han t. ex. den förste, som konstruerade den numera vid de trigonometriska funktionernas definition brukliga rätvinkliga triangeln och derigenom hänförde dessa funktioner till vinklar i st. f. till bågar. G. E.
Rhagades, med., hudsprickor, sprickor i epidermis eller äfven i underhuden (då svidande och lindrigt blödande), merendels på fingrarna. F. B.
Rhamneae R. Br., bot., en nat. familj af buskar och träd, med ofta tornväpnade grenar. Bladen äro enkla, spiralställda, mycket sällan motsatta. Blommorna äro små, ofta grönaktiga, sittande i bladvecken eller samlade i toppstående knippen. Blomfodrets pip omsluter och är vidväxt fruktämnet. Kronbladen och ståndarna äro 4 eller 5, fästa i kanten på ett skiflikt utbredt fäste. Pistillen är egentligen bildad af flere sammanvuxna, vanligast 4, hvarigenom märket blir 4-delt och fruktämnet 4- (l. 2-) rummigt, omgifvet af ståndarefästet och vid mognaden en bärlik stenfrukt med enfröiga rum. Af de inemot 40 slägten, som föras till denna företrädesvis i varmare trakter förekommande familj, äro Rhamnus, Zizyphus och Hovenia väl de mest bekanta. Jfr Rhamnus. O. T. S.
Rhamnus L., bot., formak., ett till nat. fam. Rhamneae (se d. o.) hörande slägte af buskar eller låga träd med spiralställda eller motsatta blad och små gröna eller hvitaktiga blommor i flockar från bladvecken eller i knippen vid bladens fästen. Blomfodrets bräm är 4--5-delt, kronbladen små, likformiga, fjällika. Ståndarna äro 4--5, fria, lika långa. Frukten är en klotrund, slutligen svart stenfrukt med 4 l. 2 frön. I Sverige förekomma i skogar och skogsängar 2 arter: Rh. cathartica L., getapel (se d. o.), samt Rh. frangula L., brakved. Det svenska namnet brakved är måhända en öfversättning af frangula (af Lat. frangere, bryta) och antyder, att grenarna lätt brytas eller bräckas af med ett brakande ljud. Saften ur den färska barken har varit ett folkmedel mot »torsk», »tröske» hos barn, hvaraf de svenska namnen »tröske», »troske», »torske» och »toste» för slägtet Rhamnus torde hafva uppkommit. Se för öfrigt Frangula. -- I Europas sydligare land finnas flere arter af detta slägte, såsom Rh. infectoria L., hvars torkade frukter utgöra de s. k. grains d'Avignon (se Gulbär). Af några Rhamnus-arter (Rh. utilis och Rh. chlorophorus) beredes i Kina den berömda gröna färgen »kinagrönt». O. T. S.
Rhamnus, forngrekisk landtkommun (demos) i nordöstra delen af Attika invid Evripossundet. Orten egde betydelse dels genom en der belägen fästning, dels genom ett åt Nemesis (hämdgudinnan) helgadt tempel med en af Feidias eller af Agorakritos utförd kolossalbild af denna gudinna. Af båda dessa byggnader finnas betydande fornlemningar. Tätt intill Nemesis-templet ligga ruinerna af ett annat tempel i äldre stil, hvilka tros hafva tillhört ett af perserna förstördt Themistempel. -- Den i Rhamnus dyrkade Nemesis bar binamnet Rhamnusia (»den rhamnusiska»). A. M. A.
Rhamphastus. Se Pepparätarna.
Rhamphorhynchus. Se Pterosauria.
Rhamphostoma. Se Ganges-gavialen och Gavialer.
Rhaphania. Se Ergotism.
Rhazes (egentl. Abu Bekr Muhammed Ben Zakarijja el-Rhazi), arabisk läkare, f. i Raj (persiska provinsen Korasan) 850, började i sitt 30:de år att studera medicin i Bagdad under ledning af en berömd judisk, till islam öfvergången läkare, Ibn Zein et-Tabari, hvarefter han återvände till sin födelsestad. Der vann han snart stort anseende, så att han kallades till kalifens hof i Bagdad och förordnades till föreståndare för sjukhuset derstädes. Hans rika kunskaper och stora skicklighet förvärfvade honom namn af sin tids Galenos, och hans rykte samlade till honom lärjungar i mängd. Han dog antingen 923 eller 932. -- R. utöfvade jämte sin praktik och undervisning en omfattande literär verksamhet. Man uppgifver, att han skulle hafva författat 237 större och mindre skrifter, men dessas äkthet är ingalunda fastställd. Till vår tid hafva af dem kommit 37, och af dessa hafva endast 7 i tryck utgifvits (6 blott på latin, 1 på originalspråket och med latinsk öfvers.). Den mest omfattande af dessa är el-Hawi, en af R:s lärjungar efter hans död kritiklöst redigerad samling af hans efterlemnade handskrifter. Ett annat vigtigt arbete är Kitâb altibb Almansuri (Liber medicinalis Almansoris), som i 10 böcker innehåller en öfversigtlig, väl ordnad framställning af hela läkarekonsten. Den nionde boken var under hela medeltiden en mycket använd lärobok och kommenterades flitigt. Intressantast är dock R:s skrift om kopporna (Liber de vareolis et morbillis), hvilken utgör den äldsta kända skrift öfver denna sjukdom. -- »Ehuru fullständigt hängifven Galenos' läror, representerar R. likväl i praktiskt hänseende mera än de fleste öfrige arabiske läkarna Hippokrates' empirisk-rationella ståndpunkt, och dennes företrädesvis dietetiska terapi har tydligen varit hans förebild. Vidare har R. grundligt och likaledes efter hippokratiska grundsatser bearbetat läran om sjukdomarnas symtom och prognos samt grundlagt det höga anseende de arabiske läkarna egde som prognostiker. Hans mest betydande verk och en glanspunkt i arabernas hela medicinska literatur är dock skriften om kopporna, hvilken ådagalägger sin författares sjelfständighet, alldenstund han der icke hade Galenos att lita till och i afseende å behandlingen var hänvisad till sina egna iakttagelser och rön» (Haeser). R. T-dt.
Rhea. Se Nanduerna.
Rhea, Grek. mytol., en dotter af Uranos (himmelen) och Gaia (jorden), syster till Okeanos, Koios, Kreios, Hyperion, Iapetos, Theia, Themis, Mnemosyne och Kronos (se denne), hvilken sistnämnde äfven blef hennes gemål. Hon var med honom moder till Zevs och de andre olympiske öfvergudarna samt följaktligen stammoder för hela den
Källa: Project Runeberg ·