Riddarholmen

Riddarholmen, en af de holmar, på hvilka Stockholms stad är byggd, sammanhänger med vestra sidan af den egentliga staden genom en öfver Riddarholmskanalen slagen jernbro, som 1867 efterträdde den 1784 af E. Palmstedt byggda stenbron. Holmen hade i äldre tider namnen Stenskär och Kedjeskär, sannolikt emedan den var skyddad med kedjor mot sjösidan, samt Gråmunkeholmen efter det af Magnus Ladulås der (på det nuv. riksdagshusets och f. d. gymnasiets tomter) 1270 anlagda franciskan- l. gråbrödraklostret, till hvilket holmen 1286 skänktes. Det nuv. namnet torde holmen efter hand hafva fått med anledning af att en mängd riddersmän läto begrafva sig i och bredvid kyrkan. Till klosterinrättningen och dess kyrka, der Magnus sjelf valde sin graf, skänkte han åtskillig fast och lös egendom, och hans exempel af frikostighet följdes snart af alla stånd, så att klostret vid reformationen var ett af de rikaste i Sverige. Så egde det bl. a. hela Lidarön (Kungsholmen) samt tvänne gårdar på det n. om densamma belägna fastlandet, då i vidsträckt bemärkelse kalladt Liderne. Kyrkan hade utom högaltaret, flere altaren och kor, stiftade på olika tider af skilda personer. Klostret egde äfven ett bibliotek, som vid reformationstiden lär varit rätt ansenligt. (Mot slutet af 1500-talet skingrades det, men en del hopbragtes af Gustaf II Adolf i Tyskland och skänktes till Upsala akademi.) Efter Vesterås recess indrogs klostret; S:t Klaras nunnor inflyttade dit, och de qvarstannade, äfven sedan klosterbyggnaderna 1531 upplätos åt fattiga och sjuka. Kyrkan, som under tiden närmast efter reformationen ej begagnades, fick förfalla, och först Johan III lät fullständigt restaurera eller snarare ombygga henne. Koret tillbyggdes äfvensom södra sidoskeppet, som är något lägre än det norra, jämte tornet. Under drottning Kristinas tid samt 1713 och 1811--13 företogos åter reparationer. Gustaf III hade för afsigt att afrödja Riddarholmen och i st. f. kyrkan uppföra ett rundtempel l. Panteon, men brist på medel eller andra omständigheter hindrade utförandet. Det 145 3/4 alnar höga, spetsiga tornet nedbrann genom åskeld d. 28--30 Juli 1835, hvarvid äfven kyrkan betydligt skadades. För att förekomma dylika olyckshändelser uppsattes efter ritning af E. G. Göthe den nuv. 46 m. höga genombrutna spiran af gjutjern. Kyrkan är en tegelbyggnad i gotisk stil, men genom de i senare tid tillbyggda grafkoren, hvilkas stil och storlek alls icke harmoniera med sjelfva kyrkan, har hennes yttre blifvit tämligen ovanligt. I kyrkan hvila nämligen framfarna svenska konungar, statsmän och krigare, men numera jordfästas der endast medlemmar af konungafamiljen. Sedan 1807 hålles ej gudstjenst vid andra tillfällen, och bänkar och annan inredning, utom orgel och altare, hafva borttagits. Golfvet består till större delen af grafstenar, och väggarna i främre delen af kyrkan äro betäckta med aflidna serafimerriddares vapensköldar, medan flere tusen i krig tagna fanor och andra troféer nedhänga i knippen. I midtskeppet nedanför altaret stå Magnus Ladulås' och Karl Knutssons af Johan III beställda cenotafier. Vid altaret är på södra sidan nedgången till Gustavianska grafkoret (uppfördt 1633 i gotisk stil), der bl. a. hvila Gustaf II Adolf, Adolf Fredrik, Gustaf III, Gustaf IV Adolf (sedan 1884) och Karl XIII samt deras drottningar (utom Gustaf IV Adolfs). Midt emot på norra sidan ligger Karolinska grafkoret (bygdt 1686--1743 af huggen sandsten i en från den öfriga kyrkans helt och hållet afvikande ny-italiensk stil). I det öfre koret stå Karl XII:s, Fredrik I:s och Lovisa Ulrikas sarkofager; i nedre hvalfvet ligga bl. a. Karl X och Karl XI med sina gemåler samt kronprinsen Karl August. Vid sidan af Gustavianska står Bernadotteska grafkoret, uppfördt 1858--60 af Scholander i tysk renaissancestil. Uppe i koret står stamfadern Karl XIV Johans jättesarkofag af porfyr från Elfdalen; i nedre hvalfvet hvila öfriga aflidna medlemmar af huset Bernadotte. Andra, mindre betydande grafkor äro på södra sidan Vasaborgska och Banérska, på norra sidan Lewenhauptska, Wachtmeisterska och Fersenska samt Torstenssonska. Kyrkan var förr gudstjenstlokal för en särskild församling, Riddarholmsförsamlingen, som länge var liksom ett annex till Storkyrkoförsamlingen, enär kyrkoherdarna voro till 1640 skyldiga att hvarje vecka hålla en predikan i Storkyrkan. 1633 blef Bromma anslaget som annex, och 1666 lades trakten v. om Kungsgatan (Stora Nygatan) till Riddarholmsförsamlingen, hvars patronus var konungen. Församlingen var dock alltid obetydlig och upplöstes 1807 samt förenades med Storkyrkoförsamlingen. Vården om kyrkobyggnaden tillkommer sedan 1847 Öfverintendentsämbetet, och Riksmarskalksämbetet vårdar kyrkans inre med hvad dertill hör. -- De af konung Gustaf I till kronan indragna klosterhusen blefvo dels använda för kronans räkning, dels sålda till enskilda eller bortskänkta. Ett af klosterhusen blef 1551, sedan hospitalsinrättningen förlagts till Danviken, lokal för Stockholms trivialskola samt för det af Johan III upprättade Gymnasium regium l. Collegium Stockholmense. Detta upplöstes omkr. 1590, men trivialskolan qvarstannade till 1666. 1640--68 fanns i samma klosterhus äfven det af dr. Kristinas förmyndare inrättade gymnasiet. 1814--79 var trivialskolan (efter 1821 Stockholms gymnasium) åter förlagd till Riddarholmen i ett af de gamla klosterhusen, som 1758--1807 var Riddarholmsförsamlingens kyrkoherdeboställe. I Stockholms gymnasiums forna lokaler är sedan 1881 Wallinska flickskolan inrymd. Under 1600-talet byggde högadeln på R. flere palats, hvilka ännu, ehuru med ett förenkladt yttre, qvarstå och utgöra lokaler för ämbetsverk, såsom det stora Wrangelska palatset (nu lokaler för Svea hofrätt, Statskontoret och Kammarkollegium), länge kalladt »Kungshuset», emedan hofvet under slottsbyggnaden bodde der 1697--1754, Bondeska (nu Kammarrättens och Domänstyrelsens lokaler), Sparreska (Marinförvaltningens och Sjöförsvarsdepartementets lokaler), Bengt Horns (nu en del af Riksdagshuset), Cruuseska och Bielkenstiernska (sedermera Hebbeska och Geijerska, nu rifna), Rosenhanes (efter 1783 Frimurarelogen, nu Generalstabens hus), Stenbocks (nu Riksarkivets gamla lokal), Oxenstiernas (nu Riksgäldskontoret) m. fl. I senare tid hafva å holmen uppförts två synnerligen prydliga byggnader: Kungl. boktryckeriets lokaler och Riksarkivets nya hus. Kyrkan var omgifven af en kyrkogård, omsluten af en stenmur, ända till 1806, då det beslöts, att platsen skulle utläggas och jämnas, hvarigenom den nuv. öppna platsen uppstod. Der aftäcktes 1854 en af Fogelberg modellerad staty i brons af Birger jarl, Stockholms grundläggare, hvarefter planen erhöll benämningen Birger jarls torg. Kajer omgifva holmen på alla sidor och utgöra tilläggningsplats för å Mälaren gående ångfartyg. Sammanbindningsbanan genom Stockholm stryker fram öfver holmens östra kant och har der en hållplats.