Ris

Ris, Oryza L., bot., ett grässlägte, hörande till nat. fam. Gramineae R. Br., kl. Hexandria L. Från roten uppskjuter en mängd strån, som hos olika afarter nå en höjd från 0,60 m. till 3 m. Bladen äro långa och smala, vippan utbredd, gles, med grenarna lutande, då fröna äro mogna. Småaxen äro enblommiga, 2-könade. Ståndarna äro 6, fruktämnet oskaftadt, stiften 2, med fjäderlika märken. Frukten (»hinnfrukt») är sammantryckt, innesluten inom agnar (undantagandes de agnskallösa afarterna). Hufvudarten O. sativa L. är ursprunglig i Asiens varmare delar och nu odlad i den största utsträckning och i mer än 50 arter eller afarter i Ostindien, såväl fastlandet som öarna, i Kina, Japan och andra östra Asiens varma land, vidare i Vestindien, Central-Amerika och de sydligare af Nord-Amerikas förenta stater, samt i mindre skala äfven i sydligaste Spanien och Italien. Fröna med agnarna qvarsittande kallas af malajerna »paddy», befriade från agnarna »bras». Det är det senare slaget, som för utseendets skull hos oss kallas risgryn, ehuruväl dessa s. k. gryn äro de hela fröna och icke till gryn sönderkrossade sådana. Risgryn äro 4--5 mm. långa, plattadt trubbkantiga, något smalnande mot ena änden och i den andra snedt afhuggna. Färgen är mer eller mindre rent hvit. De innehålla ända till 90 proc. stärkelse, som består af mångsidiga, mycket små celler, de minsta af alla i handeln förekommande stärkelseslag. Derjämte finnes en ringa mängd proteinämne och fett. Ris är det sädeslag, som användes till föda af största antalet menniskor (näst detsamma kommer hvetet). För Ostindiens och östra Asiens folk är riset snart sagdt det förnämsta födoämnet, af hvilket, såsom bekant, äfven i Europa och Amerika beredas i hushållen många närande anrättningar i form af välling, gröt, pudding o. s. v. Af ris beredes äfven arack (se d. o.). O. T. S.