Röksvamp, Lycoperdon Tourn. och Bovista Dill., bot., en egen grupp bland buksvamparna (Gasteromycetes), som utmärker sig derigenom att fruktbildningarna (sporhusen) äro mer eller mindre klotrunda, äggformiga eller päronlika, ofta af betydlig storlek. I det inre finnes en mängd mycket små rum, i hvilka sporbildningen eger rum. Svampväfven består af 2 slags hyfer, af hvilka en del går i grund samtidigt med sporbädden och andra qvarblifva, men bilda vid spormognaden en egendomlig, vanligen mörkbrun eller svartbrun ulliknande väfnad (hårväf, capillitium), som fyller rummen mellan sporerna. Dessa uttränga genom en öppning, vanligtvis i toppen af svampfrukten, hvars yttre hylle (peridium) är tunnt och läderartadt. Då man sammantrycker en fullt mogen svamp af detta slag, utströmma sporerna som ett fint rökmoln, hvaraf namnen röksvamp, käringrök m. fl. Slägtet Lycoperdon igenkännes genom svampfruktens tjockt klubblika form, utan tydligt skild fot; hyllet är dubbelt, men det yttre är öfverallt sammanvuxet med det inre. En på öppna, hälst torra gräsmarker allmän art, L. gemmatum Lenz (Fr.), har peridiet hvitt eller smutsigt grått till gulaktigt, och liksom vårtigt af kliartade, lätt afskrapade fjäll eller små grynlika kulor. Det öppnar sig vid mognaden blott med ett mindre hål i öfversta delen, genom hvilket det först blekt gröna, men sedan gulbruna stoftet af sporer småningom ryker ut. Slägtet Bovista har yttre hyllet upptill lätt skildt från det inre, men nedtill äro hyllena sammanväxta. De dubbla hyllena sönderbrista med en stor, trasig öppning i toppen. Svampfrukten är vanligen nästan klotrund och kan uppnå en högst betydlig storlek (30--80 cm.) och en vigt af flere kg., såsom den sällsynta jätteröksvampen, B. gigantea Dill. (Fr.), som har rent hvitt, glatt, sämskskinnsartadt peridium. Den allmänna röksvampen l. bovisten, B. Lycoperdon Lenz, liknar en båll af 5--15 cm. i tjocklek, som nedtill är något sammandragen (liksom en antydan till en fot). Ytan är gråhvit och rutigt fårad. Dessa svampar äro i sitt späda tillstånd, så länge de hafva ett fast, saftigt, fint, hvitt, lukt och smak saknande inre, matdugliga och användas stufvade eller stekta med tillsats af peppar, salt och lök. Så snart svampens inre börjar skifta i grönt, är densamma icke längre användbar. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Röksvamp
Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 261–262 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗