Rom

*Rom. II. Det nya R. Staden hade 273,268 innev. 1881, kommunen 300,467; 1895 beräknades kommunens folkmängd till 471,800, och R. hade då växt om Milano. Stadens areal var Mars 1888 1,571,2 har, deraf 471,8 har bebyggda med boningshus, 59 med kyrkor och monument, 635,7 har voro trädgårdar och annan odlad jord, 337,4 gator och offentliga platser, 59,5 vatten o. s. v. Staden är nu indelad i 15 rioni; det 15:de, Esquilino e Castro Pretoria, omfattar det nybyggda sydöstra området med Esquilinus. — Klimatet, mycket sundt om vintern och i slutet af hösten (Oktober anses vara den bästa månaden) och tämligen sundt om våren, anses farligt om sommaren och början af hösten på grund af febrar (malaria, som är intensivast under Aug. och Sept.). 1886–89 antecknade man 1,446 dödsfall genom malaria, hvilket motsvarar 0,91 pro mille af befolkningen pr år. De årliga vexlingarna mellan värme "(+ 37°) och köld (— 6°) utgöra 43°. Medeltemperaturen enligt 80 års observationer (1782–1861) är 15,6°. Af alla storstäder är R. bäst försedt med vatten, ehuru den å sp. 1311 meddelade uppgiften 1,360,000 kbm. i dygnet är alltför öfverdrifven. Vanligen anslås vattentillgången till 280–300 tusen kbm., hvilket gör 700–1,000 liter pr innev. och dygn, då London t. ex. har endast 135 liter. — Öfver Tiber leder nu ett dussin broar, i ordning uppifrån: Ponte Margherita (1892), den provisoriska jernbron P. di Ripetta, som skall ersättas af Cavourbron af sten, den 1895 fullbordade Ponte Umberto till det nya justitiepalatset i Prati di Castelio, P. San Angelo, delvis antik, med flere statyer (bl. a. Berninis barockänglar), P. Vittorio Emmanuele (1893), hängbron ai Fiorentini, P. Sisto (1474), Ponte Garibaldi (1889), de båda Tiberön med fastlandet förenande broarna, P. Nuovo Palatino (som ersatt den genom öfversvämningar förstörda P. Rotto) samt en jernvägsbro längst ned. Föreslagna äro dessutom P. all' Armata mellan ai Fiorentini och P. Sisto samt en jernvägsbro, öfver hvilken jernväg skall gå från stationen Trastevere i tunnel under Aventino till centralbangården. Sedan 1882 genomföres enligt den fastställda »piano regolatore» en utvidgning och delvis ombyggnad af staden i stor skala. De med finansielt understöd af staten företagna nybyggnaderna omfatta reglering af Tiber (kajanläggningar), byggandet af två nya broar, genombrytandet af den stora stråkvägen Corso Vittorio Emanueie såsom vestlig fortsättning af Via Nazionale, ombyggnad af Ghetto samt byggandet af saluhallar och flere stora ämbetslokaler för statens räkning. Under genomförandet af detta råkade stadens finanser 1890 i så dåligt skick, att staten måste taga på sig en del af arbetet.