Romanos

Romanos (Lat. Romanus), bysantinska kejsare: R. I Lekapenos, en armenier af låg börd, hade i grekiske kejsarens tjenst genom tapperhet svingat sig upp till amiral och förde befälet öfver bysantinska flottan på Donau, då han efter underrättelsen om arméns nederlag vid Achelous d. 17 Aug. 917 beslöt att segla till Konstantinopel. För detta brott mot disciplinen dömd att bländas, räddades han af sin älskarinna, kejsarinnan Zoe, och blef, stödd af folkgunsten och sina sjömäns bistånd, efter sin dotter Helenas förmälning med kejsar Konstantin VII utnämnd till medkejsare, Dec. 919. R. antog snart sina söner till medregenter samt regerade med kraft och lycka. Men Konstantin eggade af afundsjuka sina svågrar att resa sig mot R. Denne blef 944 bortförd till ön Prote och der tvungen att blifva munk. Han dog 948. -- R. II, den föregåendes dotterson, f. 939, följde 959 sin fader, Konstantin VII, på tronen. Han lät sina ministrar regera, medan han sjelf skötte sina nöjen. Under hans regering eröfrade Nikeforos Fokas ön Kreta. R. dog 963, såsom det tros förgiftad af sin gemål, Theofano. -- R. III Argyros, f. 968, son till en grekisk patricier, blef såsom gemål till Konstantin VIII:s dotter Zoe 1028 utsedd till kejsare. Han blef snart impopulär, sedan han i egen person af sarasenerna blifvit slagen vid Azaz i Syrien och icke beredde någon lättnad i skatterna. Zoe, som inlåtit sig i ett brottsligt förhållande till paflagoniern Mikael, lät d. 11 April 1034 taga lifvet af R. i badet -- R. IV Diogenes var medlem af en ädel kappadocisk familj och hade utmärkt sig i hären, då han, öfverbevisad om en sammansvärjning mot Konstantin X:s söner, 1067 skulle afrättas. Förd inför kejsarinnan Eudoxia, förtrollade han henne genom sin skönhet, erhöll hennes hand och blef kejsare, Dec. 1067. Sedan han snart efter sin kröning dragit i fält mot seldsjukerna, kämpade han i tre fälttåg med vexlande framgång mot dem, men d. 26 Aug. 1071 blef han af Alp Arslan slagen på stränderna af Araxes och tagen till fånga. Frigifven ur fångenskapen mot löfte om att betala en dryg lösen och sluta fred, möttes han vid sin hemkomst af ett uppror. Hans trupper besegrades af Konstantin X:s son Mikael VII, och han tvangs att draga sig undan till ön Prote, der han dog i stort elände 1071. A. B. B.