Rotationsförmåga, fys. Då rätlinigt polariseradt ljus genomgår en skifva af bergkristall, hvars båda parallella sidoytor äro vinkelräta mot kristallens optiska axel, eger en vridning af polarisationsplanet rum, och är vridningens storlek proportionel med skifvans tjocklek. Lika tjocka bergkristallskifvor vrida rätlinigt polariseradt ljus af samma färg lika mycket, men vridningen kan ske antingen åt höger eller åt venster, beroende på kristallens form. Vridningen är deremot olika stor för olika färger och i det närmaste omvändt proportionel mot qvadraten på våglängden. Kristalliserad cinober, svafvelsyrad stryknin och åtskilliga kristaller, tillhörande det reguliera systemet, förhålla sig på samma sätt som bergkristallen. Utom dessa kristaller finnes ett stort antal icke kristalliniska kroppar, alla af organiskt ursprung (t. ex. terpentin-, lavendeloch rosenolja, vinsyra), som ega förmåga att vrida polarisationsplanet, att vara optiskt verksamma, och de bibehålla sin vridningsförmåga i lösningar, stundom äfven i ångform, t. ex. terpentinolja och kamfer. Kristallerna förlora sin vridande förmåga vid smältning eller lösning, hvilket är det säkraste beviset på att det hos dem är molekylernas anordning, som är vilkor för vridningsförmågan. Hos lösningar och i synnerhet hos ångor, der molekylerna uppträda skilda från hvarandra, måste orsaken till den vridande förmågan sökas i molekylernas egen konstitution. En vätskas molekylära rotationsförmåga är enligt Biot qvoten af vridnings vinkeln i en 1 cm. lång pelare af vätskan och vätskans täthet. Den specifika rotationsförmågan, ([alpha]), är deremot =
[alpha]
-----------
l. S
der [alpha] betecknar den observerade vridningsvinkeln i en vätskepelare, hvars längd är l dm., och S vigten i gr. af det i hvarje kbcm. af vätskan befintliga verksamma ämnet. Består den vridande vätskan uteslutande af verksam, substans, är S = d, eller vätskans täthet, och
[alpha] ([alpha]) = ----------- l. S
Är hon en blandning, och är p vigten verksam substans på 100 vigtsdelar lösning, så är
[alpha] . 100 ([alpha]) = ------------- l. p. d
och, om man i stället för p insätter koncentrationsgraden, c, eller antalet gr. verksam substans på 100 kbcm lösning,
100 [alpha] ([alpha]) = -------------- . l. c
([alpha]) är beroende af våglängden (ljusets färg) och bestämmes vanligen för den frauenhoferska linien D = ([alpha]) ändras något med temperaturen och är beroende af lösningens procenthalt af verksam substans. För att bestämma ([alpha]) måste man uppmäta [alpha], eller vridningsvinkeln. För detta ändamål finnas särskildt konstruerade instrument, s. k. polarisationsapparater (se Polarisation 1). Bestämmandet af den specifika rotationsförmågan har stor betydelse vid undersökningar af blandningars koncentrationsgrad och särskildt af sockerhalten i sirap och andra sockerhaltiga vätskor (»saccharimetri»). A. Bi-n.