Sida 753
Rotation ...
är störst vid eqvatorn, hvarest hastigheten är störst, och noll vid polerna, motverkar tyngden vid jordytan. Att tyngden af detta skäl aftager från polerna, der den är störst, till eqvatorn, der den är minst, visas lämpligast medelst s. k. pendelförsök: sekundpendeln (den pendel, som utför hvarje svängning på en sekund) måste göras kortare vid eqvatorn och längre, ju högre man närmar sig mot polerna. Detta sammanhänger med tyngdens förändring. Vore jordens rotation omkr. 17 gånger hastigare, än den är, skulle centrifugalkraften vid eqvatorn fullständigt upphäfva tyngden. -- Då jorden roterar, hafva de högst liggande, d. v. s. från rotationsaxeln mest aflägsna punkterna, den största hastigheten. Spetsen af ett torn rör sig sålunda hastigare än tornets fot. Släppes en sten från tornets spets, bibehåller den under sin rörelse nedåt, samma hastighet i horisontel riktning, som tornets spets har. När den hinner ner, faller den derför framom tornets fot i rörelsens riktning. Dylika »fallförsök», utförda med alla för ändamålet behöfliga försigtighetsmått af Reich vid grufvorna i Freiberg, hafva gifvit utslag för jordens rotation. -- Passadvindarna och hafsströmmarna, som framskrida snedt öfver jordklotet, hvirfvelvindar, cykloner och oväderscentra äro betingade af jordens rotation. När en flytande kropp roterar, uppstår genom centrifugalkraften en utsvällning af eqvatorn och en afplattning vid polerna. Förekomsten af en dylik utsvällning hos jorden utgör ett bevis för dess rotation. Om ett afplattadt klot roterar, såsom jorden kring sin minsta axel, och inga krafter inverka derpå, bibehåller rotationsaxeln sin riktning i rymden oförändrad. Till följd af solens och månens attraktioner förändras emellertid långsamt jordaxelns läge i rymden (jfr Nutation, Precession). K. B.
Rotationsapparat l. rotationsmaskin benämnes en anordning, som är afsedd att åskådliggöra vissa för en kropps rotation kring en axel eller kring en punkt gällande lagar. Sådana apparater äro konstruerade af Bohnenberger, Fessel, Foucault m. fl. De grunda sig derpå att en kropp, som roterar kring en fri axel, alltid eger en större eller mindre stabilitet, så att en sträfvan förefinnes att bibehålla rotationsaxeln oförändrad, en egenskap, som med en vanlig snurra kan ådagaläggas. Såsom exempel på en dylik apparat må här nämnas Fessels gyroskop. Detta består i sin enklaste form af en tunn, cirkelformig mässingsskifva, som vid sin omkrets sväller ut till en tjock, massiv ring. Skifvan är fäst vid ett genom dess midt gående metallrör, och detta rör är trädt på en metallstaf, en axel, hvilken i båda ändarna har små kulor, som hindra röret att glida af axeln. Sätter man skifvan i hastig rotation och derpå sätter en af axelns kulor i en liten fördjupning på ett stativ, så att axeln står lutande eller horisontelt, faller den roterande skifvan ej ned, utan sväfvar i rymden, oberörd af tyngdkraften, och bibehåller sin ställning, så länge rotationen är tillräckligt stark. -- Jfr Magneto-elektriska (rotations-)maskiner. A. Bi-n.
Rotationsförmåga, fys. Då rätlinigt polariseradt ljus genomgår en skifva af bergkristall, hvars båda parallella sidoytor äro vinkelräta mot kristallens optiska axel, eger en vridning af polarisationsplanet rum, och är vridningens storlek proportionel med skifvans tjocklek. Lika tjocka bergkristallskifvor vrida rätlinigt polariseradt ljus af samma färg lika mycket, men vridningen kan ske antingen åt höger eller åt venster, beroende på kristallens form. Vridningen är deremot olika stor för olika färger och i det närmaste omvändt proportionel mot qvadraten på våglängden. Kristalliserad cinober, svafvelsyrad stryknin och åtskilliga kristaller, tillhörande det reguliera systemet, förhålla sig på samma sätt som bergkristallen. Utom dessa kristaller finnes ett stort antal icke kristalliniska kroppar, alla af organiskt ursprung (t. ex. terpentin-, lavendeloch rosenolja, vinsyra), som ega förmåga att vrida polarisationsplanet, att vara optiskt verksamma, och de bibehålla sin vridningsförmåga i lösningar, stundom äfven i ångform, t. ex. terpentinolja och kamfer. Kristallerna förlora sin vridande förmåga vid smältning eller lösning, hvilket är det säkraste beviset på att det hos dem är molekylernas anordning, som är vilkor för vridningsförmågan. Hos lösningar och i synnerhet hos ångor, der molekylerna uppträda skilda från hvarandra, måste orsaken till den vridande förmågan sökas i molekylernas egen konstitution. En vätskas molekylära rotationsförmåga är enligt Biot qvoten af vridnings vinkeln i en 1 cm. lång pelare af vätskan och vätskans täthet. Den specifika rotationsförmågan, ([alpha]), är deremot =
[alpha]
-----------
l. S
der [alpha] betecknar den observerade vridningsvinkeln i en vätskepelare, hvars längd är l dm., och S vigten i gr. af det i hvarje kbcm. af vätskan befintliga verksamma ämnet. Består den vridande vätskan uteslutande af verksam, substans, är S = d, eller vätskans täthet, och
[alpha] ([alpha]) = ----------- l. S
Är hon en blandning, och är p vigten verksam substans på 100 vigtsdelar lösning, så är
[alpha] . 100 ([alpha]) = ------------- l. p. d
och, om man i stället för p insätter koncentrationsgraden, c, eller antalet gr. verksam substans på 100 kbcm lösning,
100 [alpha] ([alpha]) = -------------- . l. c
([alpha]) är beroende af våglängden (ljusets färg) och bestämmes vanligen för den frauenhoferska linien D = ([alpha]) ändras något med temperaturen och är beroende af lösningens procenthalt af verksam substans. För att bestämma ([alpha]) måste man uppmäta [alpha], eller vridningsvinkeln. För detta ändamål finnas särskildt konstruerade instrument, s. k. polarisationsapparater (se Polarisation 1). Bestämmandet af den specifika rotationsförmågan har stor betydelse vid undersökningar af blandningars koncentrationsgrad och särskildt af sockerhalten i sirap och andra sockerhaltiga vätskor (»saccharimetri»). A. Bi-n.
Rotationsmagnetism, fys. Arago upptäckte 1824, att en metallskifva erhåller magnetiska egenskaper, då hon kringvrides i ett magnetiskt
Källa: Project Runeberg ·