Sida 754
Rotation ...
fält (se d. o.), och han kallade detta slags magnetism rotationsmagnetism. Faraday har senare visat, att orsaken till skifvans magnetiska verkningar äro elektriska strömmar, s. k. foucaultska strömmar, hvilka genom magneto-elektrisk induktion (se d. o.) uppstå i skifvan vid hennes rotation i det magnetiska fältet. Genom att anordna en ledande förbindelse mellan skifvans rotationsaxel och en mot dess kant släpande fjäder, lyckades han med tillhjelp af en multiplikator (se d. o.) i ledningen påvisa elektriska strömmar, hvilka, alltefter det håll, åt hvilket skifvan vreds, gingo antingen från skifvans midt mot dess kant eller tvärtom. A. Bi-n.
Rotationsmaskin. Se Rotationsapparat.
Rotationsyta, matem., kallas en yta, som uppkommer, då en rät linie eller en kurva vrider sig ett hvarf omkring en i dess plan belägen rät linie (rotationsaxeln). De enklaste slagen af rotationsytor äro cylindriska och koniska ytor med cirkulär genomskärning samt sferen och sferoiden, för hvilka de roterande linierna äro resp. räta linier, en halfcirkel och en halfellips. Jfr Revplutionssolidum. G. E.
Rotatoria. Se Hvirfveldjur.
Rotblomstriga, bot. Se Rafflesia.
Rote, egentl. skara, afdelning (T. rotte, Fornfr. rote, af Med. Lat. rutta, rupta, utbruten del). 1. Krigsv. a) Inom en truppafdelning de bakom hvarandra stående männen i de olika leden. Vid svenska infanteriet, der uppställningen sker på två led, kallas första ledets man 1:ste man, andra ledets 2:dre man. Vid kavalleriet benämnas motsvarande män öfver- och under-rotmästare. Vid infanteriet indelas rotarna i udda och jämna; en jämn och en udda rotc bredvid hvarandra benämnas ett rotepar (jfr Dubblering). Saknas 2:dre man i någon rote, benämnes roten blindrote. Riktrote kallas den rote eller det befäl, på hvilken eller hvilket rättningen (se d. o.) är. Rotevis-vändning benämnes vid kavalleriet den vändning, då hvarje karl för sig vänder på den plats han innehar. Roteviskolonn kallades vid infanteriet den formering, som uppkom, då bataljonens båda flyglar ställdes i flankställning bredvid hvarandra med första ledet utåt; den afskaffades år 1889. -- b) Under den tid manskap till fotfolket i Sverige uttogs genom utskrifning, förstod man med rote de personer eller gårdar, som vid en dylik förrättning förenades för att lemna en man. Vid det ständiga knektehållets inrättande blef roteindelningen fast. Härom samt om stamrote och strörote se Indelta armén. Om hjelprote l. utrote se Hjelprote. Jfr Rotehållare och Rotering. -- 2. Jur., benämning på flere olika arter af territoriella underafdelningar. Städerna äro sålunda vanligen med hänsyn till ordningsförhållanden, brandväsende o. dyl. indelade i rotar, men endast för Stockholm är roteindelningen af någon egentlig administrativ betydelse. Stockholms stads indelning i rotar verkställdes 1877 enl. mantalsnämndens beslut af d. 18 Juni samt 20 och 28 Sept. s. å. samt utgör underlaget för befolkningens bokförande och för rote-mannainstitutionen (se Roteman). -- Å landsbygden eger hvarje fattigvårdssamhälle att fördela sig på rotar med åliggande för hvarje sådan att sjelf ombestyra sin fattigvård (se Fattig, sp. 1060, 1061). Beslut om införande af sådan rotefördelning erhåller emellertid giltighet först, om det fattats å två ordinarie kommunalstämmor med 2/3 af de närvarandes röster efter röstvärdet och sedermera af Konungens befallningshafvande faststälts. Införd rotefördelning kan väl ej upphäfvas förr än efter fem år, men för beslut om upphäfvandet fordras endast enkel pluralitet. För hvarje fattigvårdsrote skall utses en fattigvårdsföreståndare och jämväl, om så bestämts, en särskild fattigvårdsstyrelse, bestående af fattigvårdsföreståndaren och två eller flere af rotens medlemmar. -- Enligt K. M:ts stadga ang. folkundervisningen i riket af d. 20 Jan. 1882 skall skolrådet efter samråd med kyrkostämma indela området för flyttande skola i rotar. 1. C. O. N. 2. K. H. B.
Rotebro, jernvägs-, post- och telegrafstation vid Norra stambanan, 19 km. från Stockholm, samt gästgifvaregård i Sollentuna socken, Stockholms län. Platsen har historisk märkvärdighet i det flere strider der utkämpats, bl. a. d. 28 Sept. 1497, då de till Stockholms undsättning anryckande dalkarlarna der blefvo slagna af konung Hans' trupper, och under Stockholms belägring genom Gustaf Vasa, då denne hade ett läger derstädes, som oroades genom ständiga anfall af de belägrade danskarna.
Rotebåtsman. Se Båtsmanshall.
Roteböcker. Se Båtsmanshåll.
Rotefrihetsafgift, kamer., var 1789--1834 namnet på den årliga bevillning, som erlades för hemman, hvilka ej tillhörde något knekte- eller båtsmanshåll och således ej direkt deltogo i kostnaderna för soldat eller båtsman. Kbg.
Rotehållare, egare till gård, som bidrager till soldats eller båtsmans underhåll (jfr Båtsmanshåll, Indelta armén och Rotering). Innehafvåren af stamroten (d. v. s. största gården i roten, på hvilkens område soldatens bostad vanligen ligger) benämnes rotemästare och är ansvarig för roteringens fullgörande. Inom hvarje båtsmansrote utse rotehållarna bland sig en rotemästare, som skall tillse, att båtsmannen erhåller de löneförmåner han enligt kontrakt eger rätt att utfå af rotehållarna samt att hans bostad och uthus äro behörigt skick.
Rotekista. Se Mundering.
Rotel (Fr. rôle, af Med. Lat. rotulus, egentl. litet hjul, rulle, bundt), jur., samling af handlingar, hörande till ett visst mål. Vanligen förstås med rotel en förteckning öfver de mål, hvilka skola af en viss tjensteman inför en ämbetsmyndighet föredragas. I. Afz.
Roteman, en af Stockholms kommun aflönad funktionär, som inom ett särskildt område af hufvudstaden (se Rote 2) har till uppgift att ombesörja bokföring af befolkningen till rättesnöre för mantals- och skattskrivning och till ledning för fattigvård, helsovård och undervisningsväsende samt för de värnpligtiges inskrifning. Instruktion för rotemännen är fastställd af mantalsnämnden d. 12 Juni 1888.
Källa: Project Runeberg ·