Ruda

Ruda, Elias Vilhelm, skald, född på Häringe, Södermanland, d. 3 Sept. 1807, blef 1826 student i Upsala och antog 1827 plats som informator hos landshöfding Nordenanckar i Kalmar. Under sin vistelse derstädes utgaf han Brynolfs äfventyr. En dikt i sjutton sånger (1828), en humoristisk parodi på Tegnérs »Frithiofs saga», samt författade Vildsvinsjagten (1829) och Hagbard och Signe (1830), utgifna först efter hans återkomst till Upsala. De båda senare voro dramatiska dikter, omogna, men ej utan förtjenst. I Upsala, der han studerade till graden, författade han En tysk resandes ströfverier på svenska parnassen (1830), en rätt underhållande kritik af den samtida svenska vitterheten, Främlingen från Norden (1831), en novell med inflätade lyriska stycken, samt poemet Aristomenes på Rhodus, som 1832 vann Svenska akademiens 2:dra pris, hvarjämte R. utgaf öfversättningar från Ingemann, Brydges m. fl. Han var äfven verksam som granskare i »Upsala Correspondenten» och i »Svenska Literaturföreningens tidning», skref en uppsats om Marlowes Faust (i »Skandia», 1833), meddelade poem i flere kalendrar o. s. v. 1833 blef han filos. magister och afled kort derefter i Örebro, d. 13 Aug. 1833. Efter hans död utgåfvos hans Skaldestycken (1834 o. 38), med en biografi af Atterbom. -- R:s dikter liksom hans prosa utmärkas af en särdeles behaglig form; i djupare mening sjelfständiga eller betydande äro de knappast. Dock kan man med Atterbom framhålla, att han såsom skald var fri från allt manér och koketteri samt att hans sång flödar ren och frisk, hjertlig, enkel och ljuf. -- Jfr Böttiger: »Minnestal» (1833). -rn.