Rustik – Nordisk familjebok (1890)

Rustik (af Lat. rusticus landtlig), landtlig, bondaktig, ohyfsad. -- Rustik (Lat. opus rusticum, landtligt arbete), byggnadsk., murverk af naturlig sten, der stenarna å framsidan äro antingen alls icke eller också helt groft tillhuggna. Rusticering nyttjas inom arkitekturen alltifrån den italienska ungrenaissancens tider (Palazzo Strozzi, Pal. Pitti i Florens m. fl.) dels för större murytor (företrädesvis socklar), dels och hufvudsakligen såsom infattning kring portaler och fönster samt af hörn. Jfr Mur, sp. 481.

Fler i ämnet Byggnadsdelar och arkitekturornament

Kragsten (T. kragstein, tragstein), byggnadsk., en från en väggyta framspringande sten, afsedd att tjena antingen som …
Lanternin (Fr. lanternon, af lanterne, lykta), byggnadsk., lyktformig öfverbyggnad å ett tak, vare sig för insläppande …
Entablement [angtablömang], Fr., antik byggnadsk., bjelklag, taklistverk, den omedelbart på kolonnernas kapitäl hvilande …
Gördelbåge förstärkningsbåge under eller öfver ett tunnhvalf, buren af från vederlagen framspringande halfkolonner, pila…
Bågfris byggnadsk., ett företrädesvis i den romanska stilen och gotiken förekommande ornament, som består af en under…
Frontispis (Fr. frontispice, af Lat. frons, gen. frontis, panna, framsida, och spicere, se, skåda). 1. Byggnadsk. a) En …
Astragäl (af Grek. astragalos, egentl. benkota), byggnadsk., det lilla half runda, stundom ett perlsnöre (lesbisk astr…
Knippepelare (T. bündelpfeiler), byggnadsk., kallas en af smärta half- eller treqvarts-kolonner (s. k. knektar) omgifven e…

Alla artiklar i ämnet →