Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Rustning

Ämne: Äldre bruk och läkemedel · Bruk, industri, arbetsliv och städer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 78–79 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Rustning, den fordom af soldaten och riddaren (såväl vid torneringar som i krig) burna beklädnaden till skydd mot fiendens skarpa vapen. Denna beklädnad bortlades småningom, sedan eldhandvapnens verkan blifvit någorlunda kraftig. Rustningen tillverkades af metall, tjockt läder eller en kombination af båda, ofta af tyg belagdt med metallplåtar eller ringar, ja t. o. m. skifvor af trä. Jämte skölden och hjelmen voro rustningens hufvuddelar följande. Harnesket l. kyrassen, af stålplåt, bestod af bröststycke och ryggstycke (hel kyrass) eller endast af det förra (half kyrass). Innan kyrassen kom i bruk, buro riddarna en pansarskjorta öfver en vadderad läderrock (gambeson). Jämte harnesket nyttjades ringkragen, kring halsen, samt öfver- och underarmstyckena med till de senare passande handskar af skinn, belagdt med fjäll. Fogarna mellan ringkragen och armstyckena täcktes af skulderstyckena och armbågsskifvorna. Till harnesket slöt sig nertill höftstyckena och under dessa till knäna lårstyckena, till skydd för främre sidan af låret, samt för skenbenet benskenorna. Fogen mellan de båda sistnämnda delarna täcktes af knäskifvorna. Till ytterligare skydd vid rustningens fogar nyttjades vanligtvis under densamma en pansarskjorta. Äfven fotens öfre sida var skyddad. Benskenorna ersattes i 17:de årh. af starka läderstöflar. Hjelmens vigt uppgick till 3,5--5, sköldens till 5--10 och den öfriga rustningens till 16--28 kg. Jämväl ryttarens häst bar ända till 16:de årh. pansar, nämligen framtill och på sidorna, men detta bestod i allmänhet af läderstycken, belagda med metallplåtar, eller af ringpansar. Hästens hufvud var skyddadt af en plåtmask, ibland försedd med ett rakt horn midtför pannan. Om de förändringar, som rustningen undergick under olika tidehvarf, se Drägt, sp. 1489, 1491, 1494 och 1496. -- Under det trettioåriga kriget började rustningarna försvinna. Harnesket utbyttes mot kyllertröjan, hjelmen mot filthatten. Bröstharnesket har dock bibehållits ända till närvarande tid vid en del kavalleriregementen. Qvarlefvor af rustningarna finna vi i officerarnas vaktbricka (den gamla ringkragen) och i epåletterna (de forna skulderstyckena). -- Bland egendomliga slag af rustningar märkas den polska, japanska och mongoliska. De båda senare äro delvis af tyg samt belagda, den japanska med lackerade kopparplåtar och träskifvor, den mongoliska med blanka jernplåtar. Den japanska hjelmen har en egendomlig form och är förenad med en vederstygglig ansigtsmask. Jfr Lacombe: »Les armes et les armures» (1877). H. W. W.