Rutil

Rutil (af Lat. rutilus, gulröd), miner., är ett af titansyra bestående, ej sällan förekommande mineral, som kristalliserar i tetragonala, ofta 8-sidiga, efter längden streckade prismer med pyramidal tillspetsning. Genom tvillingsbildning uppstå ofta vinkelformiga eller radbandslika kristallbildningar. Rutilen har mussligt till ojämnt brott. Hårdhet 6--6,5; egentlig v. - 4,2--4,5. Färgen är rödbrun till gulröd, men äfven brun till svart, strecket gulbrunt. Rutilen har metallartad diamantglans, är föga genomskinlig och starkt ljusbrytande samt visar positiv dubbelbrytning. Dess kemiska sammansättning motsvarar 60 proc. titan och 40 proc. syre, men den innehåller ofta något jernoxid. För blåsrör är den osmältbar och löses ej af syror. Den förekommer tillsammans med qvarts, turmalin och guld i lösa jordlager, men vanligen tillsammans med fältspat, qvarts, jernglans, distén och pyrofyllit, insprängd i korn eller korniga aggregat i äldre kristalliniska skiffrar samt ock, ehuru sällan, i kalk och dolomit. I Sverige finnes den vid Horrsjöberget i Värmland och vid Käringbricka i Vestmanland. Mikroskopiskt har rutilen en stor utbredning såväl i eruptiva bergarter som ock i synnerhet i de kristalliniska skiffrarna samt i takskiffrar och anses der vara ett ursprungligt mineral. En varietet af rutil är nigrin, svart, jernhaltig rutil. Rutilen, som fordom kallades röd schörl, har genom titansyran användning bl. a. i porslinsmåleriet för framställning af gula färgtoner. Ant. Sj.