Saffran (af Arab. asfár, gul), bot. farmak., en drog, som består af de lindrigt torkade, brunröda märkena (stigmata) hos den lilla vackra lökväxten Crocus sativus L., af nat. fam. Irideae Juss., kl. Triandria L. Växten har en fast och köttig stamknöl och gräslika blad samt purpurfärgade, strutformiga blomkalkar med mycket lång pip och sexflikadt bräm, utanför hvilket de trenne märkena hänga fram. Den har sedan urminnes tider odlats från Kina ända till Spanien och Frankrike, hvarest den bästa drogen frambringas. En annan art af samma slägte, Crocus vernus L., odlas allmänt i våra trädgårdar och blommar tidigt om våren.
Saffran skördas i slutet af September och början af Oktober. Märkena afklippas och torkas försigtigt. Till 500 gr. saffran åtgå 7--8 tusen blommor, hvarför drogen är dyr. Vid märkenas insamling bör så mycket som möjligt undvikas att inblanda något af de gula stiften eller ståndarsträngarna. Saffran bör kännas liksom något fuktig, dock ej så att vätska kan kramas ur den, vara böjlig och seg, ej torr och spröd, då möjligen färgämnet är delvis utdraget och varan derefter hårdare torkad. Färgämnet, polychroit (crocin Rochl.), är mycket intensivt. 5 cg. rifna till pulver med litet socker gifva en tydligt gulaktig skiftning åt 35 l. vatten. Lukten är egendomligt aromatisk, genomträngande, smaken bitter och något stickande. Saffran, som är en dyr vara, var redan under forntiden utsatt för förfalskning, och Plinius anmärker, att ingen vara förfalskades i samma grad som den. Traditionelt uppgifvas förfalskningar med köttrådar, rödt silke och de torkade blommorna af safflor (se Carthamus), hvilka slags förfalskningar numera sällan torde förekomma. Deremot förfalskas saffran med rödbrunfärgadt kritmjöl, som medelst gummivatten vidhäftas saffransmärkena och lätt nog undgår uppmärksamheten, men upptäckes derigenom att man lägger saffran i vatten, då kritan lossnar och faller till kärlets botten. Under medeltiden sattes mycket högt pris på saffran, såsom krydda och ett vigtigt läkemedel. Förfalskningen var belagd med mycket strängt straff. I Nürnberg blef 1444 en person bränd såsom förfalskare af saffran, och dersammastädes blefvo 1456 trenne personer lefvande begrafna för samma brott. I de flesta tyska städer anställdes under medeltiden inspektioner rörande saffran och andra droger. Saffran begagnas nu mycket mindre än förr i medicinen och ingår numera endast i tre hos oss officinella beredningar. Drogen anses hafva en lifvande verkan samt antages äfven kunna verka på qvinnans genitalorgan, ehuru detta är ovisst. Saffran begagnas dessutom i vissa finare brödsorter samt till färgning. O. T. S.