Saint-Malo

Saint-Malo [säng-malå], stad i franska depart. Ille-et-Vilaine, på klippön Aron i Engelska kanalen (La Manche) och förenad med fastlandet genom en 200 m. lång damm. 8,981 innev. (1886). Staden utgör en fästning af första rangen samt eger en beqväm och säker hamn, hvars inlopp med sina klippor och grund är mycket svårtillgängligt. Som badort är den berömd. Märkligare byggnader äro katedralen (delvis från 12:te årh.) och stadshuset. Handeln och skeppsfarten, i synnerhet på England, är särdeles liflig. Staden idkar ett lönande fiske på Newfoundlands bankar. Den grundlades i 11:te årh. af innebyggare i det närliggande Aletum (nuv. S:t Servan), som på den tiden var utsatt för angrepp af sjöröfvare, och fick sitt namn efter en af deras biskopar. 1693 blef den bombarderad af engelsmännen och delvis förstörd. Åtskilliga berömda fransmän äro der födda: Cartier, Maupertuis, Chateaubriand (som också ligger begrafven derstädes), Duguay-Trouin, Lamennais, Labourdonnays, Lamettrie och Broussais. Jfr Saint-Servan.