Sida 187
Saint-Germain ...
(1789) och Mes passetemps (1792). Han efterlemnade ock en samling Oeuvres politiques (utg. 1833 och 1850).
Samt Kilda. Se Kilda.
Saint Kits [sent-]. Se Christoph.
Saint-Lambert [säng-langbår], Jean François de, markis, fransk författare, f. 1716, d. 1803 som medlem af franska akademien, gjorde sig som skald ryktbar särskildt genom sina Saisons (1769), en matt efter klang af den engelska beskrifvande poesien, och som filosof genom sin Catéchisme universel (1798), hvilket arbete, med sin ateism och radikalism, af de styrande antogs som lärobok i skolorna. Hans skrifter äro för öfrigt samlade i Poésies (en mängd uppl., den bästa 1795) och Oeuvres philosophiques (1801). S. stod under fyratio år i ett intimt förhållande till skaldinnan madame d'Houdetot.
Saint-Laurent de la Salanque [säns-låra'ng dö la sala'ngk], stad i franska depart. Pyrenées-orientales, vid strömmen Agly, nära Medelhafvet. Omkr. 5,000 innev. Saliner. Vid hafvet har staden en befäst hamn med liflig export, företrädesvis af vin.
Saint Lawrence, vik och flod. Se Lawrence.
Saint-Léonard [säng-leånar], stad i franska depart. Haute-Vienne, arrond. Perpignan, på en höjd vid Vienne och Tarn. Omkr. 6,000 innev. Yllefabriker. Tvänne betydande porslinsfabriker. Flere pappersfabriker. Vinodling.
Saint-Leu [säng-lö], by i franska depart. Oise, tillhörde förr konungen af Holland, Louis Bonaparte, som efter densamma kallade sig grefve de Saint-Leu.
Saint-Lô [säng-lå], stad och hufvudort i franska depart. Manche, vid floden Vire. 8,600 innev. (1886). Mineralkällor.
Saint Louis [sent löuis och säng loui]. 1. Stad i den nord-amerikanska staten Missouri, på högra stranden af Mississippi, 32 km. nedanom den punkt, der Missouri och Mississippi sammanflyta. Befolkningen har sedan 1830, då den utgjorde 5,862 personer, ökats högst betydligt, förnämligast genom invandringar, och uppgick 1881 till 350,518 personer, deraf 105,013 födda i utlandet. Staden, regelmässigt byggd, är belägen på trenne terrasser, af hvilka den öfversta höjer sig 60 m. öfver flodens yta. Den eger ett stort antal framstående offentliga byggnader, de flesta uppförda i klassisk stil eller fransk renaissancestil: rådhuset med en storartad jernkupol, stadshuset, det nya tullhuset, börsen, tyghuset, frimurarelogen m. fl. Dessutom märkas bland de många kyrkorna (bort emot 200 till antalet) den protestantiska Kristus-kyrkan, den katolska katedralen, den unitariska Messias-kyrkan, den praktfulla israelitiska synagogan och en presbyteriansk kyrka med ett prydligt gotiskt torn. Staden har många storartade parkanläggningar, bl. a. Lafayette-parken med Washingtons staty, Tower Grove park och Forest park. En märklig och ståtlig bro (464,5 m. lång) leder öfver floden. Välgörenhets-inrättningar finnas till stort antal. Bland undervisningsanstalter må framhållas S:t Louis-universitetet (grundadt 1829), det frisinnade Washington-universitetet (grundadt 1853), den polytekniska skolan, det lutherska Concordia college (grundadt 1839) och ett realgymnasium. Lärda sällskap äro: vetenskaps-akademien (grundad 1856), Missouri historical society (stiftadt 1865) m. fl. De förnämsta biblioteken äro: Mercantile library (omkr. 65,000 band) och Public school library (omkr. 56,000 band). Till följd af sitt fördelaktiga geografiska läge har staden, i hvilken omkr. 20 jernvägslinier sammanträffa, blifvit en af de mest betydande orterna i hela vestern. Den vigtigaste exportartikeln är säd. Öfriga handelsartiklar äro: bomull, ull, bly, hudar, boskap, socker m. m. En mängd fabriker finnas: år 1880 funnos 2,924 med ett tillverkningsvärde af 114,333,375 doll. I förstaden Carondelet finnas storartade valsverk och gjuterier. Klimatet är osundt; om sommaren råder en tryckande hetta, som alstrar elakartade febrar; om vintrarna råder merendels en sträng kyla. Staden grundades 1764, då fransmannen Pierre Laclede Liguest der byggde det första blockhuset, och den fick sitt namn efter konung Ludvig XV. 1771 besattes staden af spaniorerna, 1800 kom den åter i fransmännens händer, och 1803 ingick den i Louisiana-köpet. 1849 hemsöktes staden af en stor eldsvåda. -- 2. Stad och hufvudort i de franska besittningarna i vestra Afrika, på en ö i floden Senegal, ofvanför dess utflöde i Atlantiska oceanen. 18,924 innev. (1883), deraf endast några hundra hvita. Staden, som är omgifven af åtskilliga små fästen, har en viss betydelse genom sitt läge vid den segelbara flodens mynning, men endast små fartyg kunna till följd af en sandbank gå upp till staden, hvarför Dakar vid Cabo Verde, förenadt med S. genom jernväg, är dess hamn.
Saint-Malo [säng-malå], stad i franska depart. Ille-et-Vilaine, på klippön Aron i Engelska kanalen (La Manche) och förenad med fastlandet genom en 200 m. lång damm. 8,981 innev. (1886). Staden utgör en fästning af första rangen samt eger en beqväm och säker hamn, hvars inlopp med sina klippor och grund är mycket svårtillgängligt. Som badort är den berömd. Märkligare byggnader äro katedralen (delvis från 12:te årh.) och stadshuset. Handeln och skeppsfarten, i synnerhet på England, är särdeles liflig. Staden idkar ett lönande fiske på Newfoundlands bankar. Den grundlades i 11:te årh. af innebyggare i det närliggande Aletum (nuv. S:t Servan), som på den tiden var utsatt för angrepp af sjöröfvare, och fick sitt namn efter en af deras biskopar. 1693 blef den bombarderad af engelsmännen och delvis förstörd. Åtskilliga berömda fransmän äro der födda: Cartier, Maupertuis, Chateaubriand (som också ligger begrafven derstädes), Duguay-Trouin, Lamennais, Labourdonnays, Lamettrie och Broussais. Jfr Saint-Servan.
Saint-Marceaux [säng-marså], Charles René de, fransk bildhuggare, Jouffroys lärjunge, f. 1845, har i marmor utfört flere förträffliga
Källa: Project Runeberg ·
