Salut

Salut (af Lat. salutare, helsa), krigsv., och sjöv., kallas dels den helsning, som afgifves af officer, som har dragen sabel, eller som göres med fana, och dels den hedersbevisning, som afgifves medelst aflossande af skott, vanligen kanonskott. Salut med sabel afgifves i de flesta arméer genom sabelns fällande framåt; i Sverige skiljer man mellan liten salut, då sabeln uppföres, så att fästet kommer framför eller i höjd med munnen, och stor salut, som afgifves för kungliga personer och fana, då sabeln fälles framåt. Salut med fana afgifves för kungliga personer genom fanans fällande framåt. Salut med kanonskott afgifves från fästning, garnisonsort eller fartyg för kungliga personer vid ankomsten till och afresan derifrån, för generals- och amiralspersoner och högre statstjenstemän, som efter fullgörande af särskild tjensteförrättning lemna platsen, samt för passerande örlogsfartyg. Liknande salut gifves ock på de s. k. salutdagarna, näml. på kungliga personers födelsedagar, konungens och drottningens namnsdagar samt Sverige-Norges föreningsdag, äfvensom vid särskilda tillfällen. Vidare saluteras vid militärbegrafningar, då den döde deltagit i krig, m. m. Vanlig salut sker så, att ett löst kanonskott efter annat aflossas, hvarvid iakttages, att 10 skott aflossas i minuten och sorgsalut betecknas genom 1/2 minuts uppehåll mellan hvarje kanonskott. Sorgsalut med gevär gifves vanligen så, att en eller flere gevärssalvor aflossas öfver grafven. Vid begrafning å örlogsfartyg eller fästning eger vanligen sorgsalut rum. Skottens antal vid särskilda tillfällen är genom reglemente (salutreglemente) närmare bestämdt. Vanlig kunglig salut är 21 skott. C. O. N. L. H.