Sandstensstruktur, geol. Se Struktur.
1. Sandström. Anders Peter. Se Sandströmer.
2. Sandström, Teodor, den förres broder, publicist, föddes i Stockholm d. 29 Aug. 1809. Han blef 1827 student i Upsala, aflade der 1829 hofrättsexamen och ingick derefter i ämbetsverken. Utom i Svea hofrätt, der han 1833 blef vice notarie, tjenstgjorde han i justitie-revisionen och i lotsdirektörs-expeditionen, der han 1835 erhöll förordnande som kanslist. Men svärmande för den nyare tidens frihetsidéer, hade han just inga utsigter att komma långt på ämbetsmannabanan och ingick derför 1837 öppet som medarbetare i Aftonbladet, hvars redaktör, L. J. Hierta, bistått honom vid ordnandet af hans penningaffärer. Missbelåten med Hiertas »betänksamhet» och möjligen äfven af andra skäl, trädde han emellertid snart ut ur Aftonbladets redaktion och uppsatte på hösten 1838 en egen tidning, »Stockholmsbladet», när han efter domen i det crusenstolpeska tryckfrihetsmålet, i hvilket han varit en af Crusenstolpes jurymän, utan dom och ransakning entledigats från sin befattning i lotsdirektörsexpeditionen. Stockholmsbladet upphörde likväl redan i början af 1839. Derefter fick S. plats i den af Blanche redigerade tidningen »Freja», hvarjämte han vid riksdagen 1840--41 tjenstgjorde som kanslist i bondeståndet, dervid som »skrifkuning vän» till åtskilliga bönder utöfvande ett ej litet inflytande. I slutet af 1845 förenade han sig med Crusenstolpe och Lindeberg om utgifvande af tidningen »Dagen», som upphörde redan i April det följande året. Gift och till följd deraf mera benägen att återinträda i statens tjenst, mottog han 1847 förordnande som vice tullfiskal i Sundsvall, blef kort derefter utnämnd till ordinarie innehafvare af denna befattning och erhöll 1849 anställning som intendent vid Stora barnhuset i Stockholm. Der afled han af ett slaganfall d. 21 Jan. 1854.
1. Sandström, Karl Israel, musiker, född d. 14 Nov. 1824 i Linköping, egnade sig först åt teatern, men blef 1851 elev vid Musikaliska akademien samt 1853 musikdirektör och sånglärare vid högre elementarläroverket i Göteborg och 1860 organist vid Kristina församling derstädes. Död d. 21 Nov. 1880. S. skref referat och uppsatser i musik, öfversatte Polkos »Musikaliska sagor» (1865) samt komponerade Sånger vid piano (1853), Körer för mansröster (1863), Kring sångarfanan (1874), för skolungdom, äfvensom diverse tillfällighetsmusik. Bland hans solosånger blef melodien Min lilla vrå bland bergen populär. A. L.
2. Sandström, Gustaf, operasångare, den förres broder, född d. 7 Juni 1826 i Linköping, engagerades 1845 i teaterdirektören Wallins trupp (hvilken 1849 öfvergick till Oskar Andersson) och fick der försöka sig i åtskilliga sångstycken, såsom »Alphyddan», »Farinelli» m. fl. Genom sparsamhet beredde han sig tillfälle att 1851--52 studera sångkonsten för H. Rung i Köpenhamn, och då han 1853 åter sjöng i Anderssons trupp, upptäcktes han af direktören för de kungl. teatrarna, friherre Bonde, och fick efter en lyckad debut som Miller i »Nürnbergerdockan» anställning vid operan i Stockholm. På denna scen sjöng han ett stort antal baritonpartier, bland hvilka de förnämsta voro Asthon i »Lucie», Jakob i »Josef», Papageno i »Trollflöjten», Tell, Rigoletto, Luna i »Trubaduren», Karl V i »Ernani», Basil i »Barberaren», Nelasko i »Afrikanskan», Valentin i »Faust» och Telramund i »Lohengrin». S. hade en synnerligt stark och praktfull röst samt var ytterst pligttrogen och samvetsgrann. Ett grubblande lynne urartade slutligen till hypokondri och dref honom till sjelfmord d. 20 Aug. 1875. A. L.