Struktur

Struktur (Lat. structura), byggnadssätt, i allmänhet det sätt, hvarpå olikartade beståndsdelar blifvit sammanfogade till ett helt. I geologien menas dermed en bergarts inre beskaffenhet med afseende på beståndsdelarnas form, storlek och anordning. Stundom göres skilnad på struktur och textur, med hvilket senare ord man förstår en bergarts genom beståndsdelarnas form och storlek frambragta gry. Kristallinisk säges strukturen vara, när bergarten är sammansatt af kristallindivider, mer eller mindre fullständigt utvecklade. Klastisk struktur säges en bergart hafva, som är sammansatt af brottstycken af andra bergarter (konglomerat-, breccia-, sandstens-struktur m. fl.). Kornig struktur uppkommer, när bergarten är sammansatt af bestämda, från hvarandra tydligt urskiljbara korn. En särskild form af kornig struktur kallas oolitisk (»romstens»-)struktur. I denna utgöras mineralbeståndsdelarna af klotrunda, tätt liggande korn. Jfr Kalksten och Oolit. Man urskiljer dervid kristalliniskt kornig och klastiskt kornig struktur eller sandstensstruktur. Tät struktur uppstår, när de särskilda mineralbeståndsdelarna ej kunna urskiljas med blotta ögat, porfyrstruktur när i en tät eller finkornig massa större mineralindivider finnas urskilda, mandelstensstruktur när en tät eller finkornig bergartsmassa innehåller körtlar af en främmande mineralsubstans. Massformig säges strukturen vara, när beståndsdelarna äro lika anordnade i alla riktningar; skiktad eller lagerformig, när bergarten består af vexlande lager af olikartadt eller olikfärgadt material; skiffrig, när bergarten är lätt klyfbar i en riktning. Ofullkomlig skifferstruktur i kristalliniska bergarter kallas flasrig struktur. De skiktade och skiffriga strukturformerna kallas ofta med ett gemensamt namn parallelstruktur.