Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Sättning

Ämne: Järnbruk och maskiner · Bruk, industri, arbetsliv och städer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1223–1224 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sättning. 1. Bergsv. För länshållningen af en grufva begagnas, då grufvan hunnit något större djup, pumpar. Förr användes allmänt sug- och lyftpumpar af trä. Numera brukas i större grufvor oftast tryckpumpar, men pumpar af förra slaget begagnas fortfarande på många ställen. De senare utgöras af två delar, en undre, kilen, som bildar sugröret, och en öfre, sättaren, som bildar lyftröret. I öfre änden af kilen sitter en ventil af läder, täckt med en skifva af metall, och i nedersta änden af sättaren löper pumpkannan, gjord af trä samt försedd med packning och ventil. Ett sådant system, som vanligen är 9--10,5 m. långt, kallas en pumpsättning eller sättning. Flere sättningar anbringas öfver hvarandra; den undre tömmer sitt vatten i en ho, hvarifrån det uppsuges af den öfre. Till följd af pumpsättningarnas tämligen konstanta längd, som är densamma åtminstone vid hvarje grufvefält, har ett bruk uppstått att räkna grufvors djup i sättningar. Man säger, att en grufva är så och så många »sättningar» djup. Detta djup är dock ej lodrätt, utan efter donläget räknadt. Sättning kallas äfven en i vertikal led till följd af grufarbetet inträffad rubbning inom en grufva, utan att egentliga ras uppstått. -- 2. Boktr. Se Boktryckarekonst, sp. 823. Th. N-m.