Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Schröderheim

Ämne: Gunstlingar och statsmän vid hoven · Franska politiker och statsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 708–709 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Schröderheim, Elis, ämbetsman, vitterhetsidkare, Gustaf III:s gunstling, föddes i Stockholm d. 26 Mars 1747 och var son af biskopen i Karlstads stift Schröder, som 1759 erhöll adelskap för sina barn. Efter studier i Upsala inträdde han vid sjutton års ålder såsom e. o. kanslist i kammarexpeditionen samt blef 1773 ord. kanslist, s. å. protokollssekreterare för K. M:ts. konselj och 1775 förste expeditionssekreterare vid inrikes civilexpeditionen. Lifligt ådrog han sig konungens uppmärksamhet, rättfärdigade den genom sin vid 1778 års riksdag ådagalagda skicklighet såsom bondeståndets sekreterare och steg snart till verkliga utöfningen af statssekreterareämbetet, ehuru han först 1782. dertill utnämndes. Genom sin glädtiga qvickhet var han tillika själen i hofvets nöjen, och villigheten, med hvilken han lånade sig åt den lust för mystik, hemliga vetenskaper och frimureri, som i slutet af 1770-talet och i början af 1780-talet gripit konungens sinne, blef ett nytt band mellan hans herre och honom. Det starka allmänna missnöje, som reste sig emot den pastorathandel S. med konungens goda minne bedref, verkade dock, att denne hittills så mycket använde gunstling från 1786 miste allt inflytande. Nämnda år blef han t. f. landshöfding i Upsala län. S. å. kallades han till en af de aderton i Svenska akademien. År 1791 blef han hedersledamot af Vitterhetsakademien. 1792 vardt han t. f. hofkansler, den sista utnämning, som af Gustaf III vederfors honom. Efter denne konungs död mottog S. Upsala höfdingdöme, men fick sitt afsked derifrån 1794, misstänkt för delaktighet i Armfelts anslag mot förmyndareregeringen. Han dog d. 30 Aug. 1795 i stor fattigdom vid Ulriksdal på lägenheten Järfva, hvilken han af Gustaf III erhållit på lifstid och som var den enda öfverlefvan af hans lysande vilkor. S. var en för sin tid utmärkt komediförfattare. Som sådan utgaf han Rångedalsriddaren (1788), Fjäsken eller den beställsamme (1791) och Sladdret eller fjäskens mirakler (s. å.). Vidare offentliggjorde han åtskilliga tal och parodier. I handskrift efterlemnade han en samling fragmentariska Anteckningar till konung Gustaf III:s historia (utg. 1851 af K. V. Lilliecrona, tillsammans med den mellan S. och konungen förda brefvexlingen). -- Hans maka, Anna Charlotta S., född von Stapelmohr, f. 1754, d. 1792, var en typisk representant för den tidens lätta och qvicka sällskapston. Hans broder Herman S., f. 1749, d. 1802 som biskop i Karlstads stift, fick genom sin broder statssekreteraren, jämte biskopsstiftet, vården och -- inkomsten af nio församlingar och blef dermed ett lysande exempel på denne broders oförsvarliga sätt att handhafva de ecklesiastika ärendena. A. U. B.