Sedvanerätt

Sedvanerätt (äfven Jus non scriptum, oskrifven rätt) är den art af positiv (i verkligheten gällande) rätt, i hvilken folkets allmänna rättsmedvetande uttrycker sig omedelbart genom medlemmarnas af folket handlingar, hvilka företagas i den uppfattningen att derigenom ett rättsbud åtlydes, hvarvid den handlingarnas likformighet, som bildar sedvanan, ådagalägger, att deri folkets allmänna rättsmedvetande framträder. (Jfr Lex non scripta.) Sedvanerätten sättes i motsats mot Lag l. Lagstiftning, den art af positiv rätt, i hvilken folkets rättsmedvetande mera medelbart och reflekteradt får sitt uttryck i rättsgrundsatser, af särskilda statens organ uppställda och uttalade under iakttagande af de former, som i den utbildade statens författning äro föreskrifna (jus scriptum). I 1734 års Lags R. B. 1. 11., der båda dessa arter af rätt sättas i motsats mot hvarandra, gifves ett erkännande åt sedvanerätten, såsom positiv rättskälla, i följande ord: »Domaren skall noga pröfva lagens rätta mening och grund och derefter döma; men ej deremot, efter egen godtycko. Landssed, som ej har oskäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, der beskrifven lag ej finnes». -- Bland rättslärda råda för öfrigt i viss mån olika åsigter i fråga om omfånget för sedvanerättens gällande kraft. I. L.