Sehested

Sehested, gammal dansk (egentl. slesvigsk) adelsätt. -- 1. Steen S., f. 1553, dansk riksmarsk 1610, medverkade till Kalmars intagande 1611 och dog s. å. -- 2. Kristen Thomaesen S., dansk statsman, född 1580, blef 1625 riksråd, 1630 rikskansler och 1640 konungens kansler, hvilken befattning han bibehöll till sin död, 1657. Som kansler ledde han landets utrikes ärenden och slöt 1645 tillika med Ulfeld freden vid Brömsebro. S. var en varm vän af vetenskaperna och deras idkare. -- 3. Hannibal S., dansk statsman och fältherre, den föregåendes kusin, född 1609 på Ösel, reste från 1630 flere år utrikes och sändes 1636 i diplomatiska ärenden till Wismar, till Axel Oxenstierna. Han ledsagade derefter som hofmästare Kristian IV:s son grefve Valdemar på dennes utrikes resa och blef vid sin hemkomst 1640 riksråd, men sändes s. å. till Spanien, der han slöt en handelstraktat, och 1641 till Nederländerna, der han likaledes åvägabragte ett fördrag. 1642 blef S. ståthållare i Norge och gifte sig med Kristian IV:s dotter Kristiane (f. 1626, d. 1670). Han styrde Norge med stor duglighet och sjelfständighet, visade mycken ifver för näringarnas och bergverkens utveckling samt ordnade förvaltningen på ett bättre sätt. Likaså ledde han 1643--45 landets försvar med kraft och insigt och gjorde flere infall i Sverige, hvarför kriget fick namnet »Hannibalsfejden». Efter freden återtog S. sina arbeten för Norges inre utveckling, ordnade skatteväsendet och införde postväsende, men förstod också att skaffa sig mycket betydande egendomar (omkring en sextondel af Norges jordagods) och tyckes hafva styrt mycket egenmäktigt. S. blef derför inkallad 1651 till herredagen, och man affordrade honom räkenskap för hans förvaltning under och efter kriget; han utgaf då en utförlig försvarsskrift; men då han märkte riksrådets fientliga stämning, uppgaf han alla försök till försvar, nedlade sina ämbeten och afstod alla sina norska gods till konungen. S. for nu till Nederländerna och Frankrike, sökte förgäfves återvinna konung Fredrik III:s ynnest, genom främmande furstars mellankomst, och återvände ej hem förrän sommaren 1658. Vid sin återkomst föll han i svenskarnas händer och hölls fången i Karl X Gustafs läger, men förblef sitt fädernesland trogen och förstod att gagna det till och med i sin fångenskap. Under fredsunderhandlingarna 1660 åstadkom han en uppgörelse mellan de svenska och de danska sändebuden omedelbart, med förbigående af de båda egennyttiga medlande makterna. Han kom derigenom i gunst hos Fredrik III, afslöt med Sverige traktaten om Bornholms återgifvande samt var under riksdagen i Köpenhamn 1660 en af konungens förtrolige rådgifvare och medhjelpare vid regeringsförändringen, hvarvid han fick tillfälle att hämnas på de riksråd, som förr hade störtat honom. Till lön blef S. riksskattmästare och preses i räntekammaren, men användes under de följande åren företrädesvis vid vigtiga beskickningar till främmande hof, i synnerhet till det franska. Han utverkade redan 1662 ett förbund med Frankrike och vann till den grad Ludvig XIV:s ynnest, att han 1663 upphöjdes till fransk grefve. Han förmedlade sedan ett förbund mellan Frankrike och Brandenburg samt dog d. 23 Sept. 1666 i Passy, allmänt erkänd som en utmärkt diplomat. Att han äfven var en förutseende statsman synes af hans s. k. »politiska testamente», som efter hans död affattades af en förtrogen vän i Frankrike och sändes till Fredrik III. S. rådde deri enträget sin konung att afstå från alla tankar på att återvinna de förlorade skånska landskapen och att deremot ingå ett noga bestämdt, fortbestående och ärftligt förbund med Sverige, hälst under fransk garanti. Vidare rådde han konungen att söka genom giftermål komma på vänskaplig fot med hertigen af Gottorp, att inskränka hären och utvidga flottan, införa god ordning i sin statshushållning och afskaffa lifegenskapen. (Jfr Thyra Sehested, »Hannibal Sehested», 2 bd, 1886.) -- 4. Jens Steen S., den föregåendes oäkta son, f. 1635, fick 1676 tillåtelse att bära namnet S. och dog 1698 som öfverstelöjtnant och godsegare på Fyen. Han hade hos sin samtid stort anseende som skald, men skattas nu icke högt. -- 5. Kristen Thomaesen S., dansk amiral, kanslerns sonson, f. 1664, segrade 1715 öfver den svenska flottan vid Rügen, men blef 1718, af Fredrik IV misstänkt såsom hörande till den gamla danska adeln, aflägsnad ur Danmark och utnämnd till landdrost i Oldenburg. Död 1736. E. Ebg.