Senegambien, område i vestra Eqvatorial-Afrika, omfattande, såsom namnet antyder, de trakter, som vattnas af Senegal och Gambia. Det ligger emellan 9° och 17° n. br. samt 6° och 17° 30' v. lgd och begränsas i n. af Sahara, i v. af Atlanten, i s. af Sierra Leone och i ö. af negerstater. Arealen uppskattas till omkr. 1 mill. qvkm., om man antager Senegal och dess högra tillflöde Baule, öfre Niger samt vattenskilnaden mellan Mellacorée och Great Scarcies som gräns i det inre. Kusten har endast få mera framstående uddar (Cap Verde, Cap S:te Marie, som bildar södra sidan af Gambias sestuarium, Cap Roxo och Cap Verga), och den enda viken är den, som ligger s. om Cap Verde och innehåller ön Gorée, ty de andra inskärningarna i kusten äro blott sestuarier eller flodmynningar. Med undantag af den ö i Senegal, på hvilken S:t Louis är byggd, och de, som bildas af flodmynningarna, äro Gorée, Bissagos-öarna, Los-öarna och den lilla Matakong de enda öarna längs kusten. Denna har i sin norra del nästan samma utseende som Sahara -- låg, torr, ödslig och kantad med dyner; längre söderut är den låg, sumpig, men klädd med den rikaste växtlighet. Innanför den låga kusten höjer sig landet till en vidsträckt platå, som österut öfvergår i en bergstrakt. Ehuru bergen ej hafva någon synnerlig höjd, betäcka de en stor areal och hafva en mängd förgreningar. Längre i ö. sänka de sig tvärt mot Nigerdalen, hvaremot de söderut fortsätta in i Sierra Leone och det inre af Öfre Guinea, kanske utgörande de Kongberg, som sägas finnas mellan kusten och Nigerbäckenet. Berglandet är genomdraget af en mängd erosionsdalar. De största floderna äro, räknadt från n., Senegal, Salum, Gambia, Casamance, Cacheo, Geba, Rio Grande, Cassini, Nuñez, Pongo och Mellacorée, hvilka alla uppstå vid foten af berglandet och flyta mot v. eller något mot s. v. Joliba l. Niger ensam flyter mot n. och n. ö. och lemnar snart S. Landets geologiska byggnad är ännu mycket ofullständigt känd, i synnerhet i det inre. Det nedre berglandet består på vissa ställen af lerskiffer, men mera allmänt af granit, porfyr, syenit l. trachyt. Jern och guld anträffas i bergen och i alluviallagren. Äfven floderna föra något guld. Många af dalarna hafva bördig mark, och i allmänhet finnas bördiga sträckor utmed floderna, men det öfriga landet har ett torrt och sterilt utseende. -- Klimatet är långt ifrån så osundt, som man ofta påstår, om ock gula febern stundom rasar. Året har två årstider: den torra tiden och regntiden l. vintern, hvilken är samtidig med vår sommar. Längs kusten är den torra årstiden sval och angenäm. I det inre är klimatet behagligt endast under de månader, som motsvara vår vinter, men är eljest odrägligt hett. I n. vid stränderna af Senegal blåser nordöstpassaden 8 månader af året; under de öfriga 4 månaderna blåser en svag sydvestmonsun, åtföljd af täta vindstillor, stormar och regn. Söderut längs kusten aftaga passadvindarna både i styrka och varaktighet, medan sydvestmonsunen tilltager i styrka. Under regntiden, som vid Gorée börjar omkr. d. 1 Juli och vid Rio Nuñez i slutet af April, öfversvämmas hela landet af väldiga regnskurar, och floderna svälla öfver sina bräddar. Temperaturen är då omkr. 27° C. I norra delen af S. äro regndagarna omkr. 35, längre söderut äro de flere, vid Rio Nuñez omkr. 130. -- De förnämsta odlade växterna äro hirs, ris, tobak, jordnötter, indigo (äfven vild), bomull (äfven vild), majs, sockerrör och smörträdet. Konungen bland de vilda träden är baobab. För öfrigt finnas många Acacia-arter (A. Adansonia är det allmännaste af alla träd), palmarter och en mängd andra trädslag, som lemna ätliga frukter eller ett värdefullt virke. Det träd, som lemnar de ryktbara kolanötterna, växer vid stränderna af de södra floderna. -- Husdjuren äro häst, åsna, oxe, får, get, hund och kamel. Af rofdjur förekomma lejon, leopard, vildkatt, hyena och zibetkatt. Antiloper och gazeller finnas i stora flockar i öfre S., giraffen är vanlig vid öfre Senegal, elefanten är sällsynt, och flodhästen försvinner småningom. Krokodiler finnas både i öfre Senegal och i öfre Niger. -- Befolkningen, hvars antal ej kan bestämmas med något anspråk på tillförlitlighet, men som anses uppgå till 10--12 mill., tillhör 3 olika raser: berber, negrer och européer. De förstnämnda tillhöra egentligen högra stranden af Senegal och uppträda i S. endast undantagsvis. Negrerna bilda hufvudmassan af befolkningen och tillhöra följande stammar: pul l. fulbe (se Fulah), toucouleurs (pul-halfblod), mandenga, sarakolé, wolaf, serere, diola, bambara, balante, biafare, papel, nalu, landuman, baga och susu. De mest talade språken äro wolaf, pul, serere, mande och arabiska. De få européerna äro hufvudsakligen civila och militära tjenstemän eller handlande. Hvita plantageegare äro få. Infödingarna delas allmänt i två skilda klasser: fria och slafvar. Hvarje mindre område, hvarje by i det oberoende S. styres antingen af en höfding (»konung») eller af »almamy», vald af en grupp bymän.
S. är deladt i franska S., kalladt Senegal (se d. o.), engelska S., omfattande kolonien Gambia (se d. o.) och Los-öarna, portugisiska S. och det oberoende S., hvilket omfattar de inföddes stater, som ej stå under skydd af någon europeisk makt. Det portugisiska S. bestod till för några år sedan af Bissagos-arkipelagen och »faktorierna» Zighinchor vid Casamance, Cacheo och Farim vid floden Cacheo och Geba vid floden Geba, men 1886 afstod Portugal Zighinchor till Frankrike i utbyte mot Massabe vid Loangokusten. -- Hamnarna anlöpas regelbundet af engelska, franska och tyska paketbåtar, och mindre ångbåtar gå uppför floderna. En jernväg förenar S:t Louis med Dakar midt emot Gorée, och en annan bygges från Kayes längs Senegal till Bafulabé och kommer måhända att framdragas till Bamaku vid Niger. Telegrafförbindelse finnes mellan Dakar och S:t Louis, och en annan telegraflinie förenar hamnarna vid öfre Niger och venstra stranden af Senegal med S:t Louis, som har underhafskabel till Cadiz.