Sida 442
Sendomir ...
Folkmängden i protektoraten kan ej uppgifvas. De vigtigaste platserna äro: hufvudstaden S:t Louis (18,924 innev., 1883), Dagana (5,375), Rufisque (4,244), Médine, Joal, Gorée och Dakar (2--3 tusen). Kolonien har endast en verklig hamn, nämligen Dakar, ö. om halfön Cap Verde. De förnämsta handelscentra äro S:t Louis, Gorée och Rufisque. Kolonien exporterar hufvudsakligen jordnötter, gummi, palmkärnor, kautsjuk, läder och kaffe samt importerar bomullsväfnader, skjutvapen, bränvin och tobak. Äfven svenskt jern införes och förarbetas af infödda smeder till landtbruksredskap, knifvar, spjutspetsar och dolkar. Totalvärdet af exporten och importen uppgick 1883 till omkr. 34 mill. kr. Hamnarna besöktes 1882 af 946 fartyg. Budgeten uppgick 1884 till 2,508,000 frcs, kommunalutgifterna till 364,000 frcs och moderlandets utgifter för kolonien till 6,25 mill. frcs. -- Sjömän från Dieppe uppgifvas hafva upptäckt floden Senegal omkr. 1360. Portugiserna hade några nybyggen vid dess stränder i 15:de årh., och de första franska nybyggena anlades sannolikt i senare hälften af 16:de eller i början af 17:de årh. 1677 togo fransmännen från holländarna Rufisque, Portudal, Joal och Gorée samt erhöllo i freden i Nijmegen (1678) bekräftelse på besittningen. 1717 förvärfvade de Portendic och 1724 Arguin på Saharas kust, hvilka ännu tillhöra kolonien. Året 1854, då general Faidherbe utnämndes till guvernör, bildar en vändpunkt i koloniens historia. Faidherbe kufvade berberstammarna och inskränkte deras myndighet till området n. om Senegal samt utvidgade koloniens område på flere håll. Sedan dess hafva eröfringarna fortsatts, och senast (1885) har franska området utsträckts till öfre Niger.
Senegal-gummi, gummi Senegal, farmak., frambringas i Senegal (Senegambien) af samma Acacia Verek Guillem & Perrot (Mimosa Senegal L., Acacia Senegal Willd.), som i Kordofan och östra Afrika lemnar arabiskt gummi. Vanligen är senegal-gummi gulbrunt eller brunt till färgen. Det förekommer i klumpar af mycket vexlande storlek och form, hvilka icke äro genomdragna af så många sprickor som gummi arabicum samt derför äro mera hållfasta och icke så lätta att sönderbryta. En färsk brottyta är glasglänsande, men styckenas ytterytor äro mera matta, nästan glanslösa. Senegal-gummit är hygroskopiskt, men löses långsamt i vatten. Det visar för öfrigt i kemiskt och optiskt hänseende väsentlig öfverensstämmelse med arabiskt gummi. De anmärkta olikheterna, trots den gemensamma härstamningen, torde bero på olikheten i klimatiska förhållanden i östra och vestra Afrika. Från de franska besittningarna vid Senegal- och Gambia-floderna exporteras årligen senegal-gummi för flere millioner francs. Detta gummi, som har stor teknisk användning, i synnerhet i textilindustrien, föres mest till Bordeaux och underkastas der en noggrann sortering (»triage») för olika ändamål. Fransmännen urskilja en stor mängd handelssorter, såsom gomme blanche, som har samma hvita färg och utseende som gummi arabicum, gomme petit blanche (af små brottstycken), g. blonde (ej fullt så hvitt som föregående), g. petit blonde, g. fabrique, g. en boules och g. en sorte (oren, sämre vara), hvilka slag alla sorteras ut ur infödingarnas Galam-gummi, som af fransmännen kallas gomme haut du fleuve (enl. Guibourt), d. v. s. gummi från Senegals öfre flodområde närmare Sahara. Bland detta gummislag träffas äfven långa, masklika, hvita stycken, hvilka i olikhet med vanligt senegal-gummi lätt lösas i vatten. Det gummi, som skördas i nedre flodområdet, g. bas du fleuve, anses sämre. Bästa slaget af Galam-gummi kallas med ett negernamn, ghioloff-gi. Ett rödaktigt senegal-gummi från oasen El Hibear bär namnet gummi neboued. Sämsta slaget Galam-gummi kallas gonaké. Bättre Galam-gummi kallas g. dure, hårdt gummi, till skilnad från det af alla möjliga sorter bestående g. sala-breda l. sadra-beida, som kallas g. molle, mjukt gummi. -- Senegal-gummi får icke för farmacevtiskt eller medicinskt behof användas i st. f. arabiskt gummi. O. T. S.
Senegals-lejonet. Se Lejonet.
Senegambien, område i vestra Eqvatorial-Afrika, omfattande, såsom namnet antyder, de trakter, som vattnas af Senegal och Gambia. Det ligger emellan 9° och 17° n. br. samt 6° och 17° 30' v. lgd och begränsas i n. af Sahara, i v. af Atlanten, i s. af Sierra Leone och i ö. af negerstater. Arealen uppskattas till omkr. 1 mill. qvkm., om man antager Senegal och dess högra tillflöde Baule, öfre Niger samt vattenskilnaden mellan Mellacorée och Great Scarcies som gräns i det inre. Kusten har endast få mera framstående uddar (Cap Verde, Cap S:te Marie, som bildar södra sidan af Gambias sestuarium, Cap Roxo och Cap Verga), och den enda viken är den, som ligger s. om Cap Verde och innehåller ön Gorée, ty de andra inskärningarna i kusten äro blott sestuarier eller flodmynningar. Med undantag af den ö i Senegal, på hvilken S:t Louis är byggd, och de, som bildas af flodmynningarna, äro Gorée, Bissagos-öarna, Los-öarna och den lilla Matakong de enda öarna längs kusten. Denna har i sin norra del nästan samma utseende som Sahara -- låg, torr, ödslig och kantad med dyner; längre söderut är den låg, sumpig, men klädd med den rikaste växtlighet. Innanför den låga kusten höjer sig landet till en vidsträckt platå, som österut öfvergår i en bergstrakt. Ehuru bergen ej hafva någon synnerlig höjd, betäcka de en stor areal och hafva en mängd förgreningar. Längre i ö. sänka de sig tvärt mot Nigerdalen, hvaremot de söderut fortsätta in i Sierra Leone och det inre af Öfre Guinea, kanske utgörande de Kongberg, som sägas finnas mellan kusten och Nigerbäckenet. Berglandet är genomdraget af en mängd erosionsdalar. De största floderna äro, räknadt från n., Senegal, Salum, Gambia, Casamance, Cacheo, Geba, Rio Grande, Cassini, Nuñez, Pongo och Mellacorée, hvilka alla uppstå vid foten af berglandet och flyta mot v. eller något mot s. v. Joliba l. Niger ensam flyter mot n. och n. ö. och lemnar snart S. Landets geologiska byggnad är ännu mycket
Källa: Project Runeberg ·
